Göteborgsposten – 3 juli 1862, sida 1

eller mindre tillgangliga för dylika opassligheter, men med aktsamhet och omvärdnad blir man snart bra igen. — Det är nödvändigt att jag reser, min fru; det är mitt fasta beslut. — Skulle ni vilja resa till hafsbaden? frägade Barbara. Det skulle möjligen hjelpa er att återvinna er helsa. Jag ämnar sjelf resa dit nästa måndag. — Nej, svarade Isabel och skakade på hufvudet, det skulle blott vara en onödig kostnad. Jag har för närvarande endast behof af hvila och lugn. — Nå väl! tillade Barbara lifligt, stanna på East-Lynne åtminstone tills jag kommer tillbaka. Mr Carlyle qvarhålles här af angelägna affärer och kan således ej göra mig sällskap och jag har allt skäl att förmoda att jag återkommer efter en fjorton dagar. Jag skall lemna Lucie åt er vård eller snarare åt ert öfverinseende, ty jag vill ej att ni skall möda er med henne utan blott hvila er. Anstår detta förslag er? — Ja, mumlade den stackars qvinnan, lycklig vid tanken att ännu någon tid få vara ensam med sina båda andra barn Lucie och Archibald. — Vill ni taga den lilla en stund på edra armar, utropade Barbara och sökte att resa sig upp. — Huru, den lilla! sade m:me Vine förvånad. — Ja, smålog Barbara, hon ligger der under schalen och sofver. M:me Vine gick bort och tog den lilla varelsen i sina händer,