Göteborgsposten – 3 juli 1862, sida 1

— — —WW — — lade, i ett längre anförande och i ett sammanhang, de ämnen som skulle utgöra foremål för diskussionen, men ville först att mötet skulle erkänna föregående dagens förevisning såsom fullt tillfredsställande och — en frukt af methodens förträfflighet! Flere talare uppträdde för att besvara trågan, men ingen at dem vågade obetingadt atgifva ett jakande svar, ty hvar och en trodde sig af ertarenhet veta, att methoden allena ej kan göra allt, utan att orsaker af flera slag dermed samverka. Kapten K. förnekar detta och vill helt och hållet skilja skolans organisation från detpedagogiskt-methodiska, hvarvid synnerlig vigt lagges på: 1:o. Att förkasta Rudenschölds öfveroch underläsaresystem, emedan läraren bör sätta sig i omedelbar beröring med hvarje afdelnings alla elever på en gång; 2:o. Att ett ämne i sänder förehafves (synes vara en nödig följd at föregående regel), och 3:o. Att innanläsningen bör föregå utanläsningen. Oaktadt dessa upplysningar, och ehuru kapten B. såsom en följd af methoden androg, att skolbarnen under de 3 sista åren mer än lördubblats, hvilket dels vikarierande skollaren medelst matrikeln intygade och dels kyrkoherden Sundler, i ett långt anförande hvilket tydligt afsåg en jemkning mellan kapten K. och mötet, likaledes vitsordade, kunde dock detta af den erfarenhet allena, som vunnits under gårdagens förevisning, icke bringas ur sin först antydda åsigt; men som kapten K. icke desco mindre äskar ett jakande svar, uppstår seminarilläraren pastor Sandzön och fäster uppmärksamheten derpå, att mötets medlemmar väl icke betviflade kapten K:s öfvertygelse om sanningen af sina uppgifter, men fördenskull ingalunda dristade uttala ett omdöme, som blott grundade sig på en stundens hänförelse, icke på en mogen öfvertygelse. Derefter och i bevekande ordalag hemställer kapten K. till mötet, om icke detta kunde erkänna sannolikheten af hans uppgifter om methodens verkningar, hvilket ock ändtligen skedde, mest kanhända, såsom det syntes, för att komma ur den förlägenhet, som denna fråga föranledt. Då man sålunda kommit derhän, att blotta methoden icke bidragit till den framgång, som här tillskrifvits Thuns skolor, ehuru kyrkoherden Sundler sökt visa detta derigenom, att dossa skolor i intet afseende skulle befinna sig mera gynnade än andra, utan tvärtom, hvilket kyrkoherden under sina inspektionsresor skulle hatva erfarit, öfverflyttades diskussionen till frågan om Lästidens inskränkning till 3 å 4 timmar på förmidd. och ett par timmar på eftermidd., med olika afdelningar före och efter midd.; hvarigenom många tördelar skulle vinnas, isynnerhet dessa, att matsäck icke behöfdes, att den för sedligheten vådliga middagsrasten undveks och att barnen finge tillfälle till kroppsarbete i hemmer, hvilket ansågs vara lämpligt för landet; men icke städerna, der i allmänhet passande arbete saknas i hemmen; hvarförutan det medgafs att en sådan inskränkning ilästimmarna påfordrade barnens skolgång ända till den tid, då deras nattvardsläsning börjas. Flere talare hyste betänkligheter mot lästimmarnes inskränkning, helst hemläsning i allmänhet icke vore att förvänta, hvarjemte många andra svårigheter framdrogos. Så t. ex. ansåg skollärare Ljungblom, att, om man skulle lemna åt denna method allena att åstadkomma en ordentlig skolgång, med förbiseende af de tvångsåtgärder skolstadga och reglementen föreskrifva, barnens antal i skolorna, i stället att ökas, skulle förminskas, hvadan han trodde bäst vara, att, såväl hvad lästimmar som läs