Göteborgsposten – 3 juli 1862, sida 1

om de försvunna fröjderna. Och hon föreställde sig då att hon ännu var den unga och förtjusande herrskarinnan på East Lynne! Men sedan vaknade hon tvärt upp till verkligheten och kände då svartsjukan och hatet gro i sin själ vid blotta ljudet af Barbaras, hennes rivals röst. Således var det högst naturligt att hon ifrigt längtade att resa derifrån. Joyce, som å sin sida fruktade en skandal, påyrkade ifrigt och med all kraft att hon ej skulle dröja att sätta sin plan i verkställighet. Dagen efter begrafningen begaf sig således lady Isabel till mrs Carlyle för att begära sitt afsked. Mrs Carlyle tog emot henne, liggande på en soffa i sitt toilettrum. — Jag är verkligen ledsen öfver er begäran sade hon sedan guvernanten framfört sitt ärende. vi hafva alla fästat oss vid er, vi värdera edra omsorger om Lucie, och mr Carlyle är er innerligt tacksam för den välvilja ni alltid visade för hans stackars son. — Det är ock med stor saknad, inföll lady Isabel som jag lemnar detta hus. Å — Men då är det ju icke nödvändigt att ni flyttar fortsatte Barbara. Stanna qvar, stanna här, det är vår uppriktiga önskan. Förmodligen är er sjukdom endast en följd af för stor ansträngning. Hvila er och låt oss vårda er tills ni blifvit fullkomligt återställd. — Tack, min fru, tusen tack; men anse mig icke otacksam om jag framhärdar i mitt beslut. Jag känner mig allt för svag, allt för utmattad, för att hoppas någonsin kunna återvinna min helsa. — Tala icke så, svarade Barbara, vi äro litet hvar mer