Göteborgsposten – 3 juli 1862, sida 1

————— — — —— språk för bibehållandet af den medelst taktpinnen angifna takten. Ån mera försvåras uppfattningen, då vid läsandet flera olika skiljetecken förekomma, hvilka enligt methoden skola med flera eller färre taktpinneslag för barnen utmärkas och af dessa beräknas. Man kan väl icke neka, att detta är ett tvång, en förslöande mekanism, hvilken man nästan frestas kalla dressyr, hvarigenom all fri tankegång och all tankeöfning för barnen, i allmänhet gå forlorade. Den i skolstadgan föreskrifna flytande innanläsningen kunde ej förevisas, af skäl som längre fram skola vidröras. Ötningarna i skiifning inskränkte sig till skrifning med griffel på skiffertatla af utantill lärda stycken ur Luthers lilla katekes. Förevisningen i räkning ådagalade att undervisningen i detta ämne blitvit med särdeles kraft bedrifven inom det i folkskolestadgan sforeskrifna minimi-området, ehuru också något om decimalbråk dervid förekom. Hvad geografien angick, var skolan försedd med håradsoch länskartor, som vid undervisningen flitigt begagnats, men denna tyckes icke hafva sträckt sig utom fäderneslandet. Såval härvid som i afseende på öfriga undervisningsämnen, der frågor gjordes öfver innantill lästa meningar, röjde sig spår at den osäkerhet och tanklöshet hos barnen, som är en naturlig följd af ständiga svar i chorus och efter en medelst taktpinne markerad takt. Då läsningen för dagen slutat, föreslog kapten K. till ordförande vid följande dagens diskussion kyrkoherden Granqvist och till sekreterare urtabrikören Cederskog, hvilka med mötets bifall benaget åtogo sig dessa uppdrag. Derefter inbjöd kapten K. samtliga deltagarne i mötet till sin egendom Såtenäs, der ingen omsorg sparades, för att göra aftonen så angenäm och treflig som möjligt, hvartill i främsta rummet den gästvänlige värden och dernäst ställets herrliga natur bidrogo. Förfriskningar, föreslagna och besvarade skålar, sång och samspråk lifvade stämningen hos gästerna, hvilka till slut genom skolläraren Ekedal framburo sin varma och hjertliga tacksägelse till den gästfrie och ej allenast för folkskolans väl utan ock för lärarnes trefnad nitälskande värden, hvarefter de begåfvo sig till nattlägret. Atven här öfverraskas man at en icke anad omtänksamhet, då man finner att genom kapten K:s töranstaltande allting erbjöds, som kunde behöfvas för att tryggt hvila ut och hämta nya krafter till kommande dagens förhandlingar i Thuns skolhus. Denna dag kom och började med en bonestundliden närbelägna kyrkan, der församlingens kyrkoh., folkskoleinspektorn mag. Sundler på förevarande möte i ett kort och kraftfullt tal lämpade dessa betydelsefulla ord: Vi kunna intet emot sanningen utan med sanningen. Han lade åhörarne varmt på hjertat, att väl pröfva det nya, innan detsamma antages. Bland flera behjertansvärda tankar, som uttalades, tillåter utrymmet endast anföra: Ett falskt vittue blifver icke ostrafsadt; Arlighet vara längst; Sanningen skall segra; Ingen får anse sitt undervisningssätt bäst, glömmande att han är en syndig menniska; Vi förstå endels och profetere endels. Efter en sådan beredelse begåfvo sig åhörarne, såsom man väl må hafva anledning hoppas fulla af sanningskärlek, till föregående dagens förevisningslokal, hvarest diskussionen började, sedan kapten K. först eg nat en varm tacksägelse åt kyrkoherden Sundler för den ofvan omtalade andaktstunden och ordföranden, sekreteraren samt mötets öfrige ledamöter intagit sina behöriga platser. Kapten K., som först hade ordet, utveckSE —— — — — AROR