Göteborgsposten – 2 juli 1862, sida 1

vande ökad glans och belysning åt det liflig: sceneri, som debarkeringen erbjöd. Huru kunna skildra det gästvänliga emotta gandet! Först och främst inqvarteringen! Det va ej som främlingar man gjorde sitt inträde i fa. miljerna, det var som vänner och bröder. Der gamla svenska gästfriheten tycktes stå som er skylt öfver hvarje dörrpost. Och de dukade borden, de fyllda glasen, värdinnans inbjudande var-så-god, döttrarnes älskvärdhet och upp: märksamhet, allt bidrog att göra sinnesstämnin. gen förtrolig, glad, ja nästan uppsluppen. Alltför hastigt förflögo dessa timmar i familjerna: krets; men minnet står lifligt och angenämt qvai af denna den första inqvarteringenEtt tack, en handtryckning, ett vi-se-hvar. andra-äter — och så slet man sig lös, för at infinna sig å kajen, der de båda frivilliga ka rerna, broderligt blandade om hvarandra, ord. nade sig till bataljon. Man var nu ej mera främ. mande för hvarandra: det förtroliga och om vän. fasthet vittnade ordet du hade banat sig väg till allas läppar; en hvar kände med sig, att de språk, som talas skarpskyttar emellan, måste ge. nast klädas i broderlighetens form. De båds musik-kårerna hade äfven slagit sig tillsammans och med dessa i spetsen bröt man upp, anträdande marschen till den öfver en half mil från stader belägna mötesplatsen Skedala hed. Snart var