Göteborgsposten – 2 juli 1862, sida 1

A— ———p—ät F— —— säga, har litet eller intet hittills förefallit här som varit förtjent af att omnämnas, eller som kunnat lifva min, som du vet, ej synnerligt stora håg för brefskrifning. Litvet här förefaller mig i år mera stelt än någonsin och, — skall jag väl våga säga ut det? — orsaken härtill är utan tvifvel den, att det öfvervägande antalet af badgäster utgöres af — göteborgare. Ja, rynka du på näsan, lilla kusin, som sjelf är göteborgska, och se morsk ut, men så ar likväl förhållandet. Ej derfore att icke göteborgarne lika gerna roa sig som alla andra, men de äro, for att tala på marstrandsspråk, litet tungrodda och mäste ha någon person med krastig vilja och dito formåga att arrangera, som ställer sig i spetsen för dem. Någon sådan har ännn ej uppdykat bland societeten, men han kommer väl. och det är att hoppas, det badgästerna i allmänhet nu skola blitva litet mera uppspelta sedan den för säsongen engagerade musikkåren (skånska husarqvintetten) i dag anländt hit; ja, gisfvo Gud att de blefvo litet mera uppspelta, men sor allt i verlden ej mera uppblästa! Den enda, hvad man kan kalla allmänna förlustelse som hitills erbjudits var dansen kring majstången midsommarsaftonen. Men ätven haraf hade troligen blifvit ingenting om ej en anonym annonsör varit fiflig nog att å badhussalongens tabula nigra uppslå en kungörelse af innehåll, att de bland de unga damerna, hvilka lofvat kläda den majståug kavaljererna åtagit sig anskaffa, torde för sådant andamål insinna sig i parken straxt efter middagen. Nu hade visserligen kavaljererna lika htet tankt anskaffa en majstång som damerna att på vederbörligt sätt utsira densamma; men den okändes uppmaning hörsammades dock, en präktig majstång, enkel men likväl mycket väl klädd, — och utan att vara det skulle hon naturligtvis ej vågat visa sig midt ibland alla de granna toiletter som hår hvimla om hvarandra — reste sig snart hög och smärt bland parkens lummiga träd, och kring densamma svängde sig ungdomen om aftonen i munter ring. Musiken utgjordes väl endast af ett piano, men detta trakterades med mästarehand af en bland damerna ur den högre societeten, som såväl förut som etteråt vid tlera tillfällen låtit de öfriga badgästerna njuta af sin utmärkta talang. Innan dansen borjade höll rektor Widell ett lyckadt tal, späckadt med qvickheter, men äfven upptyldt af rätt många skarpa pikar, hvilka dock, så serverade som af honom, icke allenast ej kunna väcka ond blod, utan, hvad bättro är, måste åstadkomma behörig ellekt. Som du vet plär Marstrand vanligen ununder badterminerna hedras af be-ok at mer och mindre celebra artister, hvilka på genomresa, som det heter, i någon af de anspråkslösa salonger som finnas att tillgå, gifva gästerna tillfälle att beundra eller klandra, hur det faller sig, deras konstnärsskap. Häromdagen gaf sångerskan mamsell Bundsen, i förening med en pianist hr Aron Hultgren (det namnet klingar ej mycket för en musikalisk storhet) en just ej särdeles talrikt besokt konsert, och tills 1 afton har ett litet resande teatersällskap på det här öfliga sättet annonserat en scenisk föreställning i restaurationslokalen å Arvidsvik. Sällskapet består af tvenne medlemmar (en direktör och en sujet?) vid namn Jacobsson och Tell, sordom Smitt Bergströmska truppens koryfeer, och deras program är liksom sällskapet litet men honett. Man skulle kunna anmärka att det föga öfverensstämmer med konstens fordringar att uppträda i en schweitzerilokal; men kan det väl finnas något mera passande än att en Tell begagnar en schweitzares lokal? Apropos teater, så lär något sällskapsspektakel nu vara i görningen, och 1. wvattan ur en modfärd krunka