Göteborgsposten – 2 juli 1862, sida 1

under kamp mot utländsk fiende. Denna ättehog är det enda synliga minnet af deras hjeltedater och detta monument var i dag prydt med sir skönaste krans: en lefvande kedja af unga män som beslutat att frivilligt till sista blodsdropper försvara det fosterland, för hvilket fädren blödt En annan scen: Vi se en gammal 70 års gubbe med sin hustru; de hafva gått fem mi för att se den ,,nya beväringa. Gubben hade äfven en gång varit soldat, årens bördor hade endast gränat hans hår, högburen var hans panna, reslig hans växt, stämman hade ej helle: förlorat sin malmklang. Han hade många gån. ger varit på Skedala, men en dag sådan son denna hade han der ej upplefvat. — Men från de gamla till de unga. Der borta kring en uppslagen matkista synes en förtrolig grupp. Dej är beväringar, som fått besök hemifrån: fästmt och syster helsa på i dag och välfägnad är med: tagen. Extra servering besörja nog fästmöarne dessutom. ÅFörningen synes god: fin är ka kan, smöret tjernfärskt, fläsket och det hem: bryggda ölet saknas icke, ej heller lille olle Under skämt och upptåg är snart anrättninger expedierad. Glada och leende taflor erbjuda sig öfver allt. Äfven armodets och nödens barn ha sir solskensdag. Se t. ex. den i trasor höljde sex åringen, som barfotad och barhufvad springe