Göteborgsposten – 30 juni 1862, sida 1

— Pappa, inföll William med flämtande röst, är rättegången slutad ? — Hvilken rättegång? — Francis Lenisons! — Ja min rare pilt; men hvarföre skall du tänka på denne man? — Jag vill veta om han kommer att bli hångd. — Ja, han är dömd dertill. — Är det han som dödat Hallijohn ? — Ja, sade Carlyle otåligt, samt såg på m:me Vine och frågade: hur kommer det sig att han fått reda på denna historia. — Min herre, det är Wilson som talat med honom derom, svarade Isabel. — Pappa, återtog barnet, hur skall det gå med honom ? Skall Jesus förlåta honom ? — Jag hoppas det, William; jag hoppas att ban skall visa bamhertighet mot honom såväl som mot oss alla. Du är mycket upprörd i afton mitt kära barn! — Jag vet det; jag kan icke hålla mig stilla. Sängen tyckes mig vara illa gjord; m:me Vine, vill ni vara god och lyfta upp hufvudkudden litet? Carlyle reste sjelf upp den stackars gossen och iordninglade under dynan och kudden. — M:me Vine har varit mycket god emot dig, fortsatte den olycklige fadren och sände m:me Vine en blick, hvari hon kunde läsa den lifligaste tacksamhet. William svarade intet utan tycktes söka att draga sig något till minnes.