Slottet East Lynne. ) IRoman af Mrs Henry Wood. (Öfvers. från engelskan.) Richard såg sig på alla sidor omringad, ja, riktigt belägrad af hela svärmen som längtade att få se honom och visa sitt deltagande i hans glädje. När han ändtligen, dels med våld och dels med böner, lyckats bana sig en väg genom de larmande hoparne af sina nya vänner, störtade han i sin faders armar, hvilken med blygsel i ögonen och samvetsagg i bjertat, under snyftningar tryckte honom emot sitt bröst. — Min far, ropade Richard med tärfyllda ögon, jag förgäter allt då jag får se er igen! Ännu kunna vi lefva lyckliga! Men rådmannen kunde icke svara honom. Hans läppar darrade konvulsiviskt, hans ansigtsmuskler sammandrogos. Hans armar som omslingrat sonen föllo maktslösa ned längs sidorna, och den olycklige rådmannen fick för andra gången ett anfall af sin lamhet samt måste återföras hem af Richard och öfverste Bethel. (Forts. fr. N:o 29—145.