Göteborgsposten – 28 juni 1862, sida 1

Veckokrönika. Midsommaren, vår löfhyddohögtid, är förbi, och de vissnade återstoderna af den björkskog man släpat till staden, för att rycka naturen närmare sig, äro de enda yttre minnena af dess allt för flyktiga tillvaro. Varaktigare inre torde dock de flesta hafva vetat att förskaffa sig: angenäma hågkomster från en i Guds fria natur bland vänner och bekanta