Göteborgsposten – 27 juni 1862, sida 1

mött Thorn och han svarade nej. bå blef jag ännu mera förskräckt, ja, nästan tillintetgjord och lemnade West Lynne. Det var löjligt af mig att handla så, det var uselt, jag vet det, men jag hade förlorat mitt förstånd. — Och är det som ni säger verkligen sannt? — Jag svär det, sade Richard med rörd stämma ; inför den lefvande Guden svär jag att hvart ord är sannt, och återtager ej det ringaste. Afy Hallijohn blef sedan åter införd och tillspord. — Hvarföre, frågade advokaten, hvarföre nekade ni att emottaga Richard Hare i kojan efter att ha stämt möte med honom ? — Emedan jag hade lust dertill, svarade den unga qvinnan fräckt. 2 — Juryn kan ej vara nöjd med ett sådant svar. — Nåväl, emedan ni ovilkorligt vill veta det, återtog Afy otåligt, jag nekade honom inträde i huset emedan kapten Thorn befann sig der, och jag fruktade att någon tvist skulle uppstå dem emellan. — Och vet ni i hvad afsigt Richard Hare tagit sin bössa med sig? — Det var för att låna den till min fader, som skickat sin till smeden att lagas. — Ställde ni denna bössa mot väggen i förstugan ? — Ja. — Flyttade ni den sedermera, eller såg ni om den anklagade rörde vid den? — Ingendera delen. Domaren befallte att man skulle införa vittnet Otway