Göteborgsposten – 26 juni 1862, sida 1

— Jag har sport att ni ämnar gifta er, Afy, sade den senare och stannade. — Så tror åtminstone Jiffin, min herre; men kanhända att jag ändrar mig. Jiffin tillber mig visserligen, men som ni vet, min herre, är han halft tokig. — Han är det icke blott till hälften, sade Carlyle leende; om jag skall tro hvad som säges, Afy, så måste han vara helt och hållet tokig ... när ban ser er. Bra, min flicka! Jag lyckönskar er, ni har valt en hederlig och ansedd man. — Ja visst min herre; men att ta en hökare till man, jag som alltid hoppats kunna göra ett val som vore mera i min smak. Men Jiffin har ådragit sig många kostnader för att kunna emottaga mig på ett värdigt sätt och jag får två pigor samt får sjelf disponera öfver min tid. Han förtjenar mycket pengar. — Jag vet det, Afy, och jag hoppas ni skall blifva hushållsaktig och omtänksam, och att ni ej förslösar det han förtjenar. — Det blir min sak, svarade koketten tillgjort, med säg, min herre, hvad har tagit vid Joyce? — Jag vet det icke, svarade den tillfrågade med bedröfvad och tankfull min. Jag vet det icke, men hon är mycket förändrad. — Förändrad öfver måttan, fortsatte Afy, och det har jag ock sagt henne. Man skulle nästan kunna tro att hon fått en fix id eller att hon hade någon tyngd på samvetet. — Samma åsigt har jag äfven fattat, inföll Carlyle.