Göteborgsposten – 26 juni 1862, sida 1

i betänkande att draga i ok med otrogna såsom ett af våra religiösa partier kallar de — med hvad rätt vill jag lemna oafgjordt Den hederlige kyrkodignitären yttrade vidare att kyrkan bemodade sig att göra menni skorna lyckliga icke blow för det tillkom mande hfvet utan äfven för det närva rande, hvadan hon måste så vidt på henn berodde taga i betraktande såväl deras tim liga som andliga behof. Efter att i skarp ordalag ha tilltvälat den falska filantropi, son är i sjelfviskhetens och fåfängans sold oci utgör en käpphäst för dem, som icke kunn, utmärka sig genom något annat, vitsordad han associationens bemödanden for helsosamm. lagreformer och förekommande af brott, des åtgärder i sanitära frågor och hvad den i all mänhet uträttat till befrämjandet af samhället: bästa i materiellt, intellektuellt och moralisk hänseende. Slutligen uppmanade han associa tionen att söka reformera de högre klassernsåväl som de lägre. De herrskande lasterni de lägre klasserna, menade han, voro starkt astagande; icke i de högre klasserna Det var en stötesten för de förra att hör: omtalas de skamliga laster som fräckt utöf vades af dem, som utan något rimligt skä med förakt betraktade personer, hvilka i sjelfv. verket voro dem ofverlägsna i allt utom fråga om penningar. Detta är skelettet af ett af de bästa pre dikstolstal jag hört i England; och det län der episkopalkyrkan till heder att hon inon sig eger man med domprostens af Chichestei icke blott talang men mod och viljekraft at säga sanningen till de högre klasserna, hvilke alltid varit denna kyrkas bundsförvandter dess långvariga och farliga strid mot dissenterväsendet. (Forts.)