Göteborgsposten – 26 juni 1862, sida 1

ni nu begär, miss, är omöjligt! Att aflägga mina förkläden! Det skulle vara att sätta mina byxor i sticket. Afy utstötte ett skri af förtrytelse och hennes kinder blefvo purpurfärgade af blygsel då hon hörde detta mindre passande uttryck. — Betänk miss, att jag ständigt är sysselsatt med att utlemna smör, att väga ost, att skära skinkor och fläsk och om jag ej hade detta skyddande förkläde skulle jag nedsmörja min skjorta, min väst, och med er tillåtelse jag skulle äfven nedsmörja framsidan af mina byxor. — Tig! sade Afy, allt mer och mer retad. — Ni reser ju i morgon bittida med det första tåget till Lynneborough, är det ej så, miss? — Jo, både jag och flera andra, det vet hela verlden. Rättegången skall börja klockan nio. Vet ni hvad man nu säger om Richard Hare? — Nej, hvad säger man? — Man säger att han äfven skall få sin dom. — Ah, verkligen! utropade mr Jiffin, man har således fått reda på honom? — Jag känner ej till det och intresserar mig föga derför. Det qvittar mig nu lika hvem som är den brottslige, han eller Lenison. De äro lika goda; båda äro dåliga menniskor; två erkeskälmar, som jag ej ens skulle vilja vidröra med en eldtång. Med dessa ord tog Afy afsked af mr Joe Jiffin som gaf henne ett af sina ömmaste ögonkast. Hon hade knappt gått ett par steg förrän hon befann sig ansigte mot ansigte med mr Carlyle,