Göteborgsposten – 26 juni 1862, sida 1

———————————— af den bedröfliga at 1851. Säelfva den om ständigheten att de så länge väntade exposi tionsartiklarne varit innefrusna, klingar under ligt i engelsmannens öron då han under si mänga veckor ätit körsbär och smultron, krus bärspastej, sparris och potatis af årets skör — andra sommardelikatesser att förtiga — vantiteter, tillräckliga att inprägla i hans fo dylika saktiska bevis öppna sinne, att det va rit full sommar. Men det var icke om körsbär och smul tron jag ämnade skrifva i dag, ehuru så dana kolossala tingestar, som här represente ra dessa bärsorter, väl kunna förtjena sitt ege kapitel. Icke heller ämnade jag mig i dag på besök i det lilla Sverige, som nu ändtli Igen blifvit inrymdt jemte Norge mellan sin: gamla fiender Ryssland och Danmark — all deles som urbilden på andra sidan Nordsjön Jag ville tala om hvad som ännu mera är sjelfva verldsutställningen för närvarande be rättigar London till benämningen verldsstac — nemligen den Internationela Välgörenhets kongressen, hvilken sammanträdt till allmän möte härstädes. Ty ehuru kongressen icke representerat så vidt skilda länder som verlds: utställningen, representerar den ider af annt mera universell, af ännu högre natur än dem som bildat sig uttryck i den senares beundransvärdaste företeelser. För öfrigt är kongressen liksom hennes valda rent britiska förbundssyster: den Nationella Associationen för social vetenskap, väl egnad att befordra förverkligandet af verldsutställningens skönaste grundtanka, då det tillhör dem begge att göra de lägre samhällsklasserna delakviga af de fördelar, som nutidens förvånande framsteg i mekanik och industri samt bekantskapen med trämmande länders naturprodukter erbjuda dem, Välgörenhetskongressen och den nyssnämnda nationella associationen ha ingått en temporär förening, ehuru ingen egentlig sammansmältning kan sägas ega rum. Kongressens högqvarter är Burlington House — en lords obebodda palats — men den håller endast morgonsessioner. Läsaren torde erinra sig att här i England är det morgon ända till middagstiden, d. v. s. till kl. sex; här finnes visserligen, påstå somliga, något som heter eftermiddag (asternoon) men det ignoreras af de högre klasserna, hvilka endast räkna morgon, afton och natt. Detta i förbigående sagdt! Associationen håller morgonsessionerna i Guildhall; hvilken Londons stadskorporation med Lord Mayorn i spetsen hatt den artigheten att upplåta åt densamma, uppskjutande sina egna sessioner. Aftonsessionerna har associauonen i Burlington House. Hvad är denna association? torde någon fråga. En koncentration af viljorna och förmågorna inom det filantropiska gebietet i de trenne förenade rikena, en samling af teoretiska och praktiska verldsförbättrare och verldssorbättrarinnor. Associationen uppkom såsom en direkt följd af tidsförhållandenas kraf 1857, och visade hvad andas barn den var och de intellektuella resurser den kunde förfoga öfver genom mötena i Birmingham, Liverpool, Bradford, Glasgow och Dublin under Lorderna Broughams, John Russells och Shaftesburys presideranden. Den sönderfaller i sex departementer, neml. lagfarenhet, uppfostran, straffoch reformationsanstalter, det allmänna helsotillståndet, social ekonomi, samt handel, industri och folkrätt. Associationen hade genom sitt råd (council) inbjudit den internationella välgörenhetskongressen till den sammanslutning som nu egt rum. Hvad denna kongress är och dess antecedentia vill jag icke beröra här, då det vore en oartighet mot läsaren att förutsätta hans okunnighet i detta hänseende; det är