det här spelas ett ytterst allvarsamt spel och att den ryska kolossen skakar i alla lemmar. Ännu litet till och Europa skall icke kunna undgå att känna det. Från stalien heter det, att man har Åkommit till sista akten. Det är bekant, att de församlade prelaterna, (hvilka, i parentes sagdt, knappast bli färdiga med sin stora bulla,) förenat sig om en högtidlig adress, i hvilken det törklaras, att utan påtvens verldsliga makt kan skapelsen icke bestå; verldssystemet skulle rubbas, månen upplösa sig i ett elegiskt poem och solen plotsligen slockna, som en utbrunnen lampveke. Alltså, ve, den som rorer vid påtvestolen! — Tul svar harpå har det italienska parlamentet voterat en adress till Victor Emanuel, deri förklaras, att utan Kom till hufvudstad kan Italien icke bestå, det må nu gå med sol och måne som det vill, och Ratazar har låtit sin ofliciosa tidning forsäkra, att nu är tid att slå till med kratt. Afven här spelas, det är latt att se, ett allvarsamt spel. Ur vägen med päfvestolen ! Men det står uppenbart icke heller riktigt trefligt till i Frankrike; det rör sig något på djupet i sjeltva det eljest så lugna Ungland. Och Österrike, och Preussen, och hela Tyskland, — allt står och smäputtrar, som eu sakta kokande gryta. Och Ungern håller på att åter få lif, men den kloke kung Leopold i Belgien, doktrinärernas grandoncle, jemnkningsoch statusquo-politikens Nestor, drager måhända i detta ögonblick sin sista anda. Bredvid dessa så betänkliga förhållanden och fakta, vet jag icke om ställningen i Serbien ädrager sig någon större uppmärksamhet från er sida. Saken är måhända intressant nog; onekligt är, att den kan blitva ännu intressantare. Det har redan varit ett bombardement, det har varit ett militaruppror, motiver nog till ett litet effekufullt drama; men det kommer ock an på om skädespelarne aro ullräckligt på höjden af situationen. Vi skulle vara färdiga att förena oss med en bekant, fransk ordlekare, för hvilken man berättade att turkarne åter börjat faire la guerre å la Servie: det skall bli ett krig med servietter; men osagdt är dock bast och leken kan möjligtvis sluta med att ett respektabelt stycke äter ramlar löst ur den turkiska helstatsbyggningen; ramlar Serbien ut, skall Bosmen tölja efter och Montenegro ej längre stå att Hicka in igen. Vi hafva tör oss ett nytt exempel på skröpligheten af dessa utat olika elementer sammantvungna stater, (ex. grava den danska helstaten,) hvilkas ywwre anseende endast består i murbruk och hvivlimning, och hvilkas inre svaghet knappast tåler beroringen at ett pekfinger. Samtidigt med underrättelserna från Nordamerika om det totala förstorandev af resterna utaf Sydstaternas flotta och om nordstatstruppernas totala nederlag på flera punkter, hafva vi erhållit diverse rykten om ett franskt förmedlingsförslag, enligt hvilket det at republikens sydligaste stater skulle upprättas en särskild bomullsoch tobaksrepublik. Vi veta icko om den nya statens flagga skulle blifva tvenne korslagda cigarrer i ett hvitt bomullsfält, men vi antaga att den skulle ställas under det kejserliga franska tobaksmonopolets speciela beskydd och dess devis skall blifva: afhängighet och slafvern! För öfrigt är saken ännu långt ifrån att vara konstaterad. De engelska statsmännen bestrida öppet, att något sådant ens varit i fråga. PFrankrike har andra planer. Men hvilka planer? Kejsar Napoleon sitter med sin Cesar och säger aldrig ett ord. Man kommer med modstulen blick och berättar honom, att hans general i Mexico har fatt