Göteborgsposten – 23 juni 1862, sida 1

— —— — — — —ö— saken till den besynnerliga mani att pryg! hustrur, hvilken herrskar i denna nejd, tå sokas deri, att inom detta, det fattigaste alla Londons distrikter, folk bor så tätt bred vid, under och öfver hvarandra, att det vor underligt om man der kunde känna hemme annat an obehagligt. I Bethnal-Green gifve det hus i hvilka tjugo familjer på detta sät Järo sammanpackade. Deraf följer att de re spektive äkta mannen, oftare än annorstädes på traktens krogar söka en tillflykt undai grälande hustrur och skrikande barn; och de är lätt insedt det hustrurna sällan kunna un derlåta att sjelfva gå till krogarne för at hemta sina äkta hältter och under mer elle: mirdre vänliga formaningar eskortera den hem. Deraf uppstår vanligen kif, fiendskap och hat, hvilket leder till de beryktade Worshipstreetspryglingarne och beklagligen äfven icke sällan ull knifstyng. Åtven svartsjuka mot en eller annan af de tjugo qvinliga medinnovänarne spelar sin roll 1 polisskådespelen vid Worshipstreet, hvilka man, i motsats til de mera melodramatiskt färgade vid Themsecourtscenerna skulle kunna kalla samiljdramer. liggeriet har sitt tribunal vid Marlboroughstreet, enär de rika gatorna i närheten, Hegentstreet med dess fashionabla squares och torg, är hufvudsätet for nämnde landsplåga. De många sätt hvarpå man tigger i London äro mycket sinnrika och understundom mycket rohga. Sålunda hade på ett ställe i Piccadilly en af herrar tiggare uppställt sitt bord hvarpå stod en sparbossa och derötver ett paraply med inskulten: Begging done herel d. v. 8 här tigges! — Men icke alla medlemmar af handtverket säga så rent ut hvad de vilja. De flesta taga någon forevänning för sit tiggeri. Några tigga med anledning af sina pästådda förtjenster om faderneslandet, — såsom de otta förekommande matroser, hvilka fallit ned från en rå på ett krigsskepp och brutit af ett ben. Lika ofta som dessa förekomma blesserade soldater; andra tigga med anledning af sin olycka. Bland dessa, s. k. disaster beggars, äro blinda de vanligast förekommande. Man möter dem i dussintal på Regentstreet och närgränsande gator. Vidare har man uthungrade tiggareTill utöfning af denna gren af tiggeriet höra dock särskilda personliga egenskaper — eit dödsblekt ansigte, utmerglad kropp och styrka att i trasor kunna uthärda vinterkylan. De uthungrade tiggarne arbeta efter tvenne olika systemer. Det ena slaget uppväcker medlidande derigenom att de låta ett stycke bröd som man räcker dem fastna i strupen, emedan de — alldeles glömt bort att äta. Det andra slaget söker sim föda ur rännstenarne. En person iakttog en tiggare af detta slag, hvars affär bestod i att upplocka brödsmulor, som blifvit utkastade för säglarne. Dag for dag såg man honom dela den tarfliga kosten med fäglarne, hvarmed han fortfor tills han väckt uppseende och af någon barmhertig hand skordat ett par kopparslantar. En dag föll det iakttagaren in att följa denne uthungrade iggare. Efter en vandring genom en mängd Sator vände tiggaren sina steg till en ölstusa i närheten at S:t Giles, hvarest han slog sig ned och makligt lade upp benen på ett par stolar, rökade en lång pipa samt drack sin mugg öl. Tiggarne äro således ej de som i Lonlon föra det olyckligaste lifvet; men att tigseriet, om det bedrifves med tillräcklig affärscännedom, äfven kan vara ganska lönande bevisas af följande exempel. Inför Gulldhallpolisen var i Oktober månad förl. år en lvinna med anständigt utseende och klädd i nkedrägt anklagad för tiggeri. En person, jensteman vid vanti-tiggeriföreningenintysade att han sett henne tigga. Den ankla-l.