Göteborgsposten – 21 juni 1862, sida 1

— — —— — Kan ni tänka er att den eländiga Afy var hos Lenison under den tid hela West Lynne och, jag blygs att säga det, äfven vi trodde att hon var hos Richard? Men i dag har advokaten förmått henne bekänna det. Jag känner ej ännu till de närmare omständigheterna, ty mr Carlyle har ej velat meddela mig dem. Han säger att det varit väsen nog för den saken och att han ej vill tala vidare derom. Mr Carlyle hade rätt deri. — Allt synes så småningom komma i dagen; det ena bofstrecket efter det andra, återtog Barbara. Jag skulle icke önskat att mr Carlyle fått höra allt det der. Nej visst icke! Men nu kan det ej hjelpas. IIan bör likväl lida djupt och likaså grefve Mont-Severn. IIon var ju hans hustru och barnen voro ju hans. Och att tänka att hon . . Jag vill säga att han bör för hennes skull lida mycket, tillade Barbara efter en tvär paus och inlade något högdraget i sin ton. Mr Carlyle är en af dessa så sällsynta ädla män att ej ens lady Isabels vanhederliga uppförande kan sätta någon fläck på honom. Nu hörde man den första af de inbjudna komma åkande. Barbara sprang till Carlyles dörr och klappade på. — Archibald! Hör du? Han svarade leende: — Jag skall straxt komma. Man kan väl bevilja några minuters uppskof åt den person man nyss valt till parlamentsledamot. Barbara gick ned i salen och lemnade den olyckliga qvinnan, som, så godt sig göra lät, sökte betvinga sitt hjertas bittra sorg, ensam vid kompositionen och bitarne. Idel