Göteborgsposten – 21 juni 1862, sida 1

fast vi stå vid sommarens midt, kunna v. knappast säga att vi hittills haft någon egent lig sommar. Vi hafva haft många varma sommarlika dagar; men ett envist regn har dock alltför ofta velat erinra oss om den kulna hösten. Etter regn låter vår Herre solen skina, heter det i ordspråket; och upptyllandet at detta är vär förhoppning för den aterstående delen al sommaren. Att denna vå derlek emellertid varit valsignelsenk i afseende å ärsväxten torsporjes från alla håll, och den allmänna meningen är, alt lyckas man 1 godt och tjenligt väder få sin skord in i ladorna, blir äret ett at de gynsammaste, som sedan lång tid blifvit oss beskärdt. Senare än vanligt hafva i år badställena tärt sin uppsättning af sjuka och tidsfordritvande. Under veckan har dock utströmningen öfver Göteborg till badorterna varit särdeles stark, och den ingående Juliterminen lofvar att blitva ovanligs freqventerad. be, som här, bundna aft sina förrättningar, tvingas att stanna qvar, se visserligen med något afundsamma blickar på de lyckliga, som tå draga bort till hatvets saltaste sälta; men de trösta sig dock med, att någon söndag kunna få probera vattnet vid Marstrand eller Särö, kanske ännu oftare vid Långedrag. Den ide, som legat till grund för bildande af sistnämnda badetablissement, är så god, att den tortjenade en storartad uppmärksamhet. En sådan skulle äfven utan tvitvel kommit badplatsen tillgodo i högre grad än nu, om iden på ett lyckhgare sätt blifvit realiserad. Det är godt och väl, att man byggt badhus och bassiner, anskaffat restauration och tänkt på trådplanteringar, men ett saknas dock, och det är den komfort man gerna önskar se vid en badplats, eynuerligast vid en som ligger en haltummas väg från Göteborg. Bristen i detta afseende slår genast en besokande för pannan. För tvenne är sedan utlades en stenorygga till landningsplats, hvilken, förmodligen på det den samtidigt skulle utgöra en vägbrytare, gjordes ganska hog otver vanliga vattenståndet. Vid anläggningen glömde man dock en liten ganska vasendtlig anordning, neml. att på något ställe å densamma placera en trappa ned till vattenytan. De små ångbåtar, hvilka nu underhålla kommunikationen mellan staden och Långedrag äro så lågt liggande, att en trappa sor landsugningen år nastan oumbärlig. Under ett par somrar hatva, synnerligast fruntimmerna, med fasa sett denna stenvagg och naturligtvis bätvat vid tanken att med nutidens kostymer klättra upp för densamma, helst herrarne oftast funnit forevändning till drojsmål i båten. Man har visserligen i dessa dagar sökt afhjelpa denna olägenhet, genom att med jernankaren fästa ett par plankor vid kajmuren, hvilka föreställa en sorts trappa; men olagenheten afhjelpes ull fullo först då man i sjelfva bron inrattar en indragen trappa, vare sig af tra eller sten. Dernäst har man att beklaga trånvaron af beqvämligheter i sjelfva afklädningsrummen, hufvudsakligast de, som höra till karlbassinen. Man har neml. ej stora pretentioner, då man endast begär några spikar eller hängare ati placera sina kläder på; men dessa billiga anspråk kunna flera at rummen ej uppfylla. Om redskapen för hårets ordnande etter baden är bäst att ej tala. Dessa brister, hvilka äro så lätta att afhjelpa, skada emellertid platsen, hvilken, om den med mera omsorg behandlades, skulle blifva hvad den borde vara, ett vederqvickelseställe af första ordningen för Göteborg. Som sagdt är, så hafva vi på senaste tiden haft högst talrika besök af resande, stadda än på fard till badorter och utlandet, eller wärs om derifrån upp till landet. Det visar sig allt tydligare, att de förbättrade kommu