Göteborgsposten – 20 juni 1862, sida 1

Hvilken förändring undergick han likväl icke vid Dills vittnesmål! Hans högdragenhet förbyttes i förskräckelse och han darrade från hufvud till fötter. — Förmodligen antaga eders herrligheter borgen för sir Francis, sade mr Rubing, då ransakningen slutades. — Borgen! Domrarne sågo på hvarandra. — Uders herrligheter kunna icke afslå en dylik begäran af en herre i sir Francis Lenisons ställning. Domarena tänkte att ett så oförskämdt förslag väl aldrig förr blifvit framkalladt. — Borgen för honom, då en dylik anklagelse är gjord mot honom! Nej, icke ens om sjelfva lordkansleren erbjöd sig gå i borgen i egen person. Mr Otway Bethel, som sannolikt tänkte att ingen, icke. ens hans onkel, öfversten, skulle vilja ansvara för honom, framställde ingen sådan begäran. Alltså beslöts enstämmigt att de begge fångarne skulle afföras, för att dömas för mord med berådt mod, 4 George Hallijohn, och innan nattens inbrott voro de redan på väg till grefskapets fängelse i Lynneborough. Och hvart hade den under en olycklig stjerna födda Afy tagit vägen med sin fåfänga? Jo! hon hade dragit sig undan till vittnesrummet efter aflagdt vittnesmål, och bade hela tiden qvarstannat der, angenämt sysselsatt med en tyst öfverläggning. Hvad skulle man väl göra med hennes bekännelser rörande vistelsen i London och morgonbesöken? Hvad skulle det sqvallersjuka West Lynne säga om henne? Men det brydde hon sig ej om. Hon skulle trotsa allt och med