Göteborgsposten – 18 juni 1862, sida 1

sig. Den nya kommunalförsattningen sättes i detta ögonblick i verksamhet ötver hela riket; det är uppenbart att man vill täfla med Sverige i liberala framsteg. Den bekante Wielopolski blitver Polens styrpinne i förening med storfursten Konstantin, det är början till Polens upprättande som ett samladt rike. Der finnes icke i Europa en större tyskhatare och ingen mera energisk och konseqvent tyskförgorare, än Wielopolski, och hans blotta namn är tillräckligt att sätta både de österrikiska och preussiska polackerna i rörelse. Egentligen borde Wielopolskis utnämning vara för Preussen och Österrike en flagrant krigsorsak vis-å-vis Ryssland, men Österrike och Preussen äro mycket fredliga nationer för närvarande. Det är icke af brist på luntor, tvärtom! hela Tyskland är upptyldt deraf; men man förstår att urskilja och att lämpa sig efter omständigheterna. Gäller det det lilla Danmark, då har Tyskland alltid brinnande luntor i beredskap, gäller det Ryssland, då tar man heldre ull de diplomatiska. Tyskland skall, hoppas vi, uträtta lika htet med det ena, som med det andra. Det misstänkes att det stora prelatmötet i Rom, innan det upplöser sig, skall hafva kommit öfverens om att gifva kungen af Itahen och kejsar Napoleon något att tugga på. Man skall hafva knädat ihop något, som kallas den stora bannlysningsbullan. Ni känner den par renommåe; det är den, som icke blott dömmer sitt offer till evig forbannelse på andra sidan gratven, utan äfven i detta litvet skickar en på halsen alla möjliga olyckor och obehagligheter, gikt, rheumatism, stranguri, gråa hår, ömma fötter, halsbränna och susning tör öronen, Följderna deraf skulle blifva oberäkneliga. Victor Emanuel kunde lätt i ett anfall af rheumatism bli desperat och begå oförsigtiga saker. Kejsar Napoleon kommer ganska bestämdt i högst generande husliga törhållanden. Hans fromma gemål skulle svårligen länge kunna uthärda att lefva samman med en genom det päfliga åskslaget totalt förlamad man, och vi skulle tilläfventyrs åter få se henne som grefvinna Montijo illustrera badorterna här och hvar, tillbedjande lika ifrigt jungfru Maria och kung Pharao. Emellertid hafva vi ännu icke sett besagde bulla och så länge man icke har den för sina ögon, har man rätt att tvifla på hotets verkställande. Det är icke första gången gamla pappa i Vatikanen sålunda knyter näfven, för att åter sticka den i byxfickan, och äfven om bullan i fråga verkligen vore lagad ihop, är det mycken anledning tro, att vederbörande denna gång, liksom förut, sluta med att sjelfva — taga den i sig igen. Vi hafva nämnt kung Pharao. Från denna berömde monark till mr Blanc är språnget helt naturligt. Mr Blanc är icke precist någon egyptisk konung, men han är fullt ut lika berömd, såsom chef för ett visst storartadt etablissement vid ett visst verldskunnigt bad. Hvarje afkon bygger han pyramider af guldmynt på ett grönt bord, sjelf sitter han der vid bordet som en sfinx och uttalar gåtofulla ord. Denne mr Blanc är en rik man, — ty guldpyramilerna, som engelska lordar, ryska prinsar och franska markiser oupphörligt skjuta ihop it honom, försvinna icke förgätves i hans sassakistor. Till tacksamhet för denna höga örsyn, hvilken kallas Zur, har han nu besluat att endast ett böss-skott från sitt etablisement uppföra en kyrka! det är en händelse, som låter vidt och bredt tala om sig inom len badbesökande verlden, i Baden-Baden, i Homburg, i Spa, o. e. v. Mr Blanc uppförer en yrka! Icke med Peterspenningar, utan med pelpengar. Och den skall heta iglise de S:t —, ja, hvad skall den heta? — —— arginna gada Fbonegor dat hA 1 om