Göteborgsposten – 18 juni 1862, sida 1

dat honom och hur kunde han nu ha varit vansinnig nog att utsätta sig för faran? Hvad! Kan en menniska väl undgå sitt öde ? — Ni bar kunnat irra er, vittne, i afseende på den mans identitet som ni sett i London. Det var kanhända icke den Thorn, som ni lärt att känna här. Mr Ebenezer James smålog misstroget. — Jag har icke irrat mig, sade han med ytterst bestämd ton. Jag tar det på min ed. — För in Aphrodite Hallijobn. Damen kom in, ledsagad af sin vän polistjenstemannen. Mr Ball begärde att mr Ebenezer James skulle afträda under det hon aflade sitt vittnesmål. Tvifvelsutan hade han sina skäl dertill. — Hvad är ert namn? — Afy, sade hon och kastade ursinniga blickar på hvar och en, under det hon sorgfälligt vände ryggen åt sir Francis Lenison och Otway Bethel. — Var god och säg hela ert namn! Ni är väl icke döpt till Afy? — Aphrodite Hallijohn! Ni känner alla mina namn lika bra som jag sjelf, hvartill tjena onödiga frågor? — Låt vittnet gå eden, sade rådman Hare. Detta var de första ord han ännu yttrat. — Jag ämnar icke aflägga någon ed, sade Afy. — Ni måste göra det, sade mr Herbert. — Jag skall icke göra det, upprepade Afy. — Då måste vi sätta er i fängelse för tredska mot rätten.