Göteborgsposten – 18 juni 1862, sida 1

— Förlåt, utan att närmare eftersinna, sade Ebenezer, skulle jag lätteligen kunna ta fel på ett eller annat år ... Ett dussin år, om icke mera. — Och ni påstår er kunna på ed säga att sir Francis Lenison är samme man ni omtalar, fast så många år förflutit ? — Jag svär att det är samme man. Jag är lika säker på hans identitet som på min egen. — Och ni har icke efter den händelsen sett honom förrän i dag? inföll advokaten spefullt. Ni vet ej hvad ni säger, vittne! . — Det har jag icke sagt! svarade Ebenezer. Domrarne spärrade upp sina öron. — Har ni sett honom under mellantiden? frågade en af domarena. — En gäng. — Hvar och när? — I London, ungefär aderton månader efter mordet. — Hvad slags gemenskap bar ni haft med honom? — Ingen. Jag har endast händelsevis fått se honom. — Och hvem trodde ni han då var, Thorn eller Lenison ? — Thorn, naturligtvis. Jag har aldrig anat att han hette Lenison förrän han uppträdde här som Carlyles motkandidat. Vid dessa ord förbannade sir Francis innerligen den olyckliga demon som drifvit honom till att sticka sitt hufvud i lejonets gap. Oberäknadt hans afsky att uppträda gentemot Carlyle, tycktes en mäktig osynlig ande hittills ha hej