Göteborgsposten – 17 juni 1862, sida 1

och hjertlighet af sina kamrater i vetenskapena tjenst, utan att de alla voro välkomna hos Köpenhamns medborgare, hvilka genom sin ofvannämnda hyllning ville aflägga bevis på sin aktning för Nordens ungdom. Bland andra egendomligheter förtjenar antecknas en modehandlares fiflighet, att låta å den qvinliga vaxfigur, som tjenar honom till ett slags klädeshängare, fästa ett band, hvarå fanns i stora bokstäfver ordet: Velkommen! hvilket hon, placerad i en i rörelse satt gungstol, tillnickade tåget. Flere danskar ha sagt mig, att ej på många år något sådant folkhvimmel egt rum i Kopenhaun, hvars befolkning till en tredjedel uppskattas hafva denna afton varit på benen. I går egde fan-utdelning rum på inre universitetsgården. Köpenhamns damer hafva nemligen förfärdigat standar åt de fyra universiteten, föreställande Odin med sina korpar (Upsala), Frej med morgonsolens strålar kring sin hjessa och fridens sädesax vid sina fötter (Lund), Thor med sin hammare, en särdeles djerft tecknad och manligt intagande figur (Kristiania), Heimdal med sitt gjallarhorn, hvari han blåser och gitver, signalen till Asarnes strid (Köpenhamn). en estrad i fonden sutto gifvarinnorna, elegant klädda, oaktadt regnet, och prof. Clausen utdelade i deras namn fanorna, hvilka med tal, säng och hurrarop mottogos af de olika kårerna. Sedan fan-utdelningen slutats, begåfvo gästeraa sig med sina värdar i ett långt tåg, företrädda af de nya fanorna, till Thorvaldsens museum. Under vägen passerade de Metropolitanskolan, hvars alla fönster voro fulla med unga barnahufvuden, och hvarifrån gälla hurrarop ständigt ljödo, som vanligt kraftigt besvarade af gästerna, hvilka bokstafligen fingo ett guldregn af blommor öfver sig från de entusiasmerade unga, i hvilkas lifliga ansigten tydligt lästes, att de med själ och hjerta egnade oss, sina närmaste föregångare i arbetet för Nordens enhetssak, sin hjertliga, rörande hyllning, ty den var rörande, det kan jag försäkra eder. Hvar tåget passerade under sin väg till mus6et, helsades det öfvorallt från fönstren med hviftningar och blomsterkastning. Framkomna till muset, skyndade gästerna sig sörst att helsa Thorvaldsens enkla graf, vid hvilken de vördsamt blottade sina hufvuden och på hvilken de nedlade sina nyss erhållna buketter, en hyllning åt den store mästaren, som måste tilltala hvarje dansk man och, genom att vara alldeles oöfverlagd, visade sig vara ett uttryck för en ädel hjertats ingifvelse. Med samma beundransfulla pietet besågo gästerna de ofantligt många konstverk, hvilka nu finnas samlade kring den hänslumrade mästaren, en mausol i marmor, dyrbarare och betydelsefullare än tillochmed en Trojani graf. Men de flesta af edra läsare ha säkerligen sett eller hört mycket omtalas detta museum, af hvilket den korta tiden dessutom förhindrade mig från att riktigt njuta så som jag skulle vilja. Sedan besöktes en del af de många samlingar, hvarpå Köpenhamn är så rikt och hvilka dess innevånare så gerna visa för främlingar. Bland dessa samlingar skulle jag vilja isynnerhet framhålla Etnografiska Museum, hvilket brukar anses för att vara det fullständigaste och bäst ordnade i hela Europa. Detsamma har så fullständigt ordnats under en särdeles kort årsföljd af det väl förtjenta konferensrådet Thomsen, som äfvenledes inlagt de största förtjenster om Danmarks bekanta, rika Oldnordiske Museum. Med hjertlig beredvillighet och vänlighet har han sjelf under dessa dagar gått och visat sina skatter för gästerna, hvilka han ej allenast lem— —— — —