Göteborgsposten – 17 juni 1862, sida 1

——— —— — — — TS I de kraftigaste ordalag protesterade han, under bifall från sina närvarande landsmän, mot den utbredda tron, att i Norge skulle råda någon mot Sverige fientlig stämning, framkallad af de senaste tvistigheterna. Norska folket (och han lade en särskild vigt på detta ord) vet, hvad unionen med Sverige gifvit detsamma, och det vill ej på något vilkor se unionen upphäfd, hvarföre allt lättfärdigt tal om skiljsmessa bör föraktas. Tal. såg vidare i de förtroligt samspråkande och samvarande svenska och norska studenterna ett godt omen, betecknande för den nordiska tvistens hela position. Han afhördes med ovanligt intresse och hans ord gjorde synbarligen ett lika godt som djupt intryck på dem, hvilka hörde honom. Jag skall måhända framdeles bli i tillfälle att kunna omständligare meddela eder innehållet af detta tal, hvilket ovedersägligen är ett ord i mandom och ej en flosculös sats utan betydelse, uttalad i ett entusiastiskt ögonblick, ty derför går talarens hela personlighet i borgen,. något som jag hört på det allvarligaste bekräftas af flere utaf hans landsmän. Sedan ytterligare några tal hållits, skyndade man allmänt ned till bangården, för att begifva sig till Malmö och derifrån till Köpenhamn. Gästerna uttalade sig i de lifligaste ordalag om det hjertliga bemötande de åtrönt i gamla Lund, kanske mest af dettas vackra qvinnor, hvilka syntes hela dagen gå arm i arm med isynnerhet de norske Gutter, som här onekligen hade töreträdet. Man hade i Lund gerna velat behålla gästerna längre och på aftonen gifva dem en bal å Föreningen, men Köpenhamnarne skyndade på och den goda ideen måste uppgifvas. En talrik menniskomassa hviftade de hädanilande gästerna sitt farväl, hvilket under ljudeliga malmfyllda hurrarop besvarades af dessa, som trängdes vid vaggontönstren för att kunna snappa upp en bukett eller något annat från damerna. Gästerna fördelade sig vid framkomsten till Malmö på de trenne förhyrda ångbåtarne Chapman, Lindesnes och Helsingborg, af hvilka den sistnämnde först anlände till Köpenhamn, redan utanför Tre Kronor mött af åtskilliga små ångbåtar, från hvilka en massa passagerare helsade de anländande med hurrarop och blomsterkastning. Hela vägen, der ångbåtarne passerat, låg beströdd med blommor och grönt, hvilket gifvarinnorna ej kunnat kasta till gästerna, så att vi bokstafligen illryggalagt en Åblomsterströdd stig midt i vattnet. Att vidare skildra det gtorartade emottagandet i land, kan jag icke. Ofantliga menniskomassor böljade på gatorna, der tåget skulle fram, från St. Anne Plads till Univerätetet; alla fönster, från källarne upp till vindskuporna, ja, sjelfva taken voro fullsatta ned skådelystna, hvilka med dånande hurrarop och rika blomsterregn mottogo det framkridande tåget. Oaktadt alla möjliga antrångningar. kunde polisen likväl icke förtindra folket från att blanda sig med in i äget, hvilket erhöll ett imposant utseende gonom de stora, ofantliga folkvågor som sålunla vällde fram på gatorna. Hela Kongens Nytorv var lika fullt, och man såg der tätt ned hufvud intill hufvud. Svenska, Norska och Danska flaggor hängde ut från nästan tartje hus, och i isynnerhet hade Östergade rvögtidsklädt sig i flaggor, blommor och grönt. å flera ställen syntes vår konung Carl XV:s yst bredvid Fredrik VII:s, båda omsirade med slommor och rikt upplysta af smakfullt anragta gaslågor. Flera hus voro klädda som ill den största fest, och ha under dagarne edan utgjort föremål för förbigåendes beunIran. Intet hade sparats, för att låta gästera se, att de ej allenast helsades med glädje A an 0 0 — ——WW