Göteborgsposten – 14 juni 1862, sida 1

med upplyftade händer utföll till Carlyles förmån med mer än tre sjerdedelar. Då begärde sir Francis vänner röstning med slutna sedlar. Nu uppstod en bullersam villervalla. Massan störtade till valbänkarne, som voro placerade på ett för omröstning passande ställe. Kandidater, valmän, vänner, tjenstemän, folk af alla klasser framskredo i en tät och förvirrad massa. Carlyle och sir John Dobede höllo hvarandra under armen och på andra sidan om Dobede gick grefve Mount Severn. I öfrigt var det en präktig bild af oordning. Innan man hann fram, måste man passera miss Carlyles hus. Den unge Vane befann sig, som man väl kan tänka, midt i trängseln. Vid förbigåendet lyftade han ögonen mot de med nyfikna fullsatta balkongerna, samt skakade sin hatt i luften och ropade: lefve Carlyle och äran! Damerna smålogo och nickade mot honom; de hviftade med näsdukarne och utbredde sina skarlakansröda rosetter. Folkmassan besvarade mr Vanes ord med sådan entusiasm, att skyarne fördelades i luften vid ropet: lefve Carlyle och äran! Barbara gret och skrattade på en gång ty hennes ögon hade mött hennes mans. — Se då på dessa balkonger! Skulle man icke kunna kalla dem för blomsterkorgar? hviskade Drake i Lenisons öra. Hvad alla qvinnorna hylla sig till honom! Rent ut sagdt, Lenison, borde både ni och styrelsen öfverge hoppet att kunna täfla med denne man! Redan för flera dagar sedan sade jag er att ni hade lika liten utsigt att lyckas, som detta torra blad har att kunna flyga mot vinden. Ni hade bordt draga er tillbaka medan tid var.