Göteborgsposten – 14 juni 1862, sida 1

— — 2— en stridig. Veckan har således ej hört till de angenåmaste; men landtmannen prisar dock densamma, sägande att förmycket regn ej kan falla före midsommar. Det regnar guld, säger han, och då en stadsbo med vemodigt öga ser störtskurarne, gnuggar landtmannen tortjust händerna och utropar: det gör godt i rägen! Noga räknadt hafva vi stadsboar ej det ringaste att bekymra oss om väderleken; är den bra sor landtmannen så är allt väl, ty han skall föda oss och vi honom. Trots denna ogynsamma väderlek, hvilken ester vanligheten väl i dag skall slå om, har man sett annonser om en lustresa såsom i qväll till Köpenhamn. För det ovanligt billiga priset af 10 rdr kommer man till och från Köpenhamn (enkel tur dit kostar eljest 12 rdr, och lika mycket tillbaka) sedan man der fått tillbringa halfannat dygn, hvarunder man äfven fått tillfälle att kasta en blick på det pågående storartade studentmotet. Om teckningarne för deltagande i resan skott till så stort antal, att någon färd blir utaf, känner krönikeskrifvaren ej; men vill, i händelse det hela går om intet, påpeka för vederbö rande den goda spekulationen att till midsommar arrangera en dylik färd med ett större och komfortablare ångfartyg. Då midsommarsdagen i år infaller på tisdag, torde lätt nog mången kunna få anse ätven måndagen såsom en fridag, hvarigenom egentligen tre sådana erhållas, och uppehållet i Köpenhamn kunde derföre blifva af den utsträckning, att personer, hvilka ej förut varit derstädes, medhunne att åtminstone flyktigt se en del af allt det utmärkta och angenäma, som denna stad har att bjuda en främling på. Oaktadt vädret varit ruskigt har man dock fortsatt utflyttningarne till landställen och badorter. De senare börja här på kusten så småningom att fylla sig och torde väl, såsom vanligt, blifva ofverbefolkade, åtminstone hvad angår Marstrand, Särö och Lysekil. ÄÅfven Stromstad lär få glädja sig af rätt talrikt besök, hvaremot Gustafsberg mera försummats. Också förråder sig på senaste stället en märkvärdig stockkonservatism, som hindrar allt framåtskridande. Förr än de ramla af sig sjelfva, blifva väl ej de sallfärdiga paviljongerna och det till halften i jorden nedgräfda brunnshuset ersatta af några andra. Gustafsbergs park är en bland de vackraste någon badort kan uppvisa, men huru vårdas densamma? Liggande i sluttning nedåt sjön synes det som den lätt kunde göras torr och fri från den bergsyra, som naturligtvis samlar sig vid foten af en fjellås; men intet spadtag underlättar här naturens sträfvanden. På andra ställen gör man deremot allt för de besökandes trefnad. Så t. ex. i Marstrand der man nu utsträckt de förut nog inskränkta promenaderna genom anläggande af en ny väg kring ett af strandbatterierna. Der har ätven, liksom i Lysekil, rest sig ett nytt beqvämt och trefligt badhus. — Den mest fashionabla badorten torde väl i år blifva Söderköping, der hertiginnan af Östergötland ämnar ytterligare stärka sin under Italiens milda himmel återvunna helsa. Oaktadt hertiginnan ej lär komma att bo i sjelfva staden utan på egendomen Mem i grannskapet, torde dock en mängd af dem, hvilka älska att sola sig i hofstrålarne, skynda till platsen, för att inhösta angenäma minnen för vintern från den tid då jag var tillsammans med hertiginnan Sofia i Söderköping. Apropos badorter, en liten anekdot! Som man torde minnas tog sig nyligen ångsartyget Uddevalla ett gyttjebad vid Ljungskile, hvilket räckte ett par dagar. När fartyget ändtligen kommit ur detsamma, återvändt hit, blifvit af läkarne på Lindholmens verkstad besigtigadt och fått sundhetsbevis, ingick det i OQ ——