Göteborgsposten – 6 juni 1862, sida 1

——ä:ä— —— — — ——————— Mrs Carlyle blef förvånad deröfver. IIvarföre blef m:me Vine så skakad af denna berättelse? Hon stod bestämdt i närmare samband med Lenison än hon ville medgifva. Denna Barbaras misstanke förminskades icke af det skri som guvernanten utstötte. — M:me Vine, är ni icke på något sätt, vare sig hur som helst, lierad med Lenison ? M:me Vine återhemtade sitt mod och sin kallblodighet samt sade rysande: — Förlåt, mrs Carlyle, er berättelse är högst gripande. Som ni säger, denne Lenison är ett förfärligt vidunder I — Han är således ingenting för eder? Ni känner honom icke? — Han är ingenting för mig! Mindre än intet! Hvad. beträffar att känna honom, så såg jag honom igår då man kastade honom i pölen. En sådan menniska! Jag skulle darra blott jag mötte honom ! — Jag kan väl tro det, sade Barbara lugnad. Ni förstår, min fru, att jag berättat er denna historia i förtroende. Jag betraktar er såsom en medlem af familjen. Isabel svarade intet utan satt orörlig och blek. Man kunde hafva tagit henne för en vålnad. — Allt detta är en riktig roman, återtog mrs Carlyle. Lyckligt för bonom, om icke romanen slutar med repet! Tänk er, min fru, Lenison hängd såsom mördare! — Barbara, min kära vän! Det var Carlyles röst. Barbara flög emot honom på kärlekens vingar, denne make som hon afgudade, och öfver