Göteborgsposten – 5 juni 1862, sida 2

från sin plats såsom ledamot i domkapitlet, yttrar Snällposten i Malmö följande: Det kan icke annat än väcka förvåning, att presterskapet i stiftet är så obevandradt i lag och författning att de begära en sak som är alldeles olaglig. Har lektor Ljungberg förbrutit sig, så skall han dömas af lagen, men han har derjemte äfven lagens skydd, hvilket hans motståndare, huru ifriga de än äro, dock icke böra förgäta. Granskar man dessa olika petitionärers yttranden, så finner man somliga vara så hetsiga, att de äro klandervärda i hvars mun som helst, men ännu mera då de yttras af män, som borde framför alla andra vara fördragsamma och lugna. Dock är det med tillfredsställelse man finner hos nå qra ett värdigt skrifsätt, på samma gång man äfven erfar att andra reservera sig mot pluralitetens åtgöranden och inse, att man måste hålla sig till gällande lag. — Med anledning af dessa petitioner torde det ej vara olämpligt att återkalla i minnet följande ord af Geijer : ,Jag är hvarken, skrifver han, en kyrkokristeneller ens en bibelkristen, ehuru så mycket af en kristen att jag kan finna uppbyggelse i både kyrka och bibel. Kortligen, jag är en kristen på egen hand. Tusende befinna sig med mig i lika läge, i sjeltva verket alla som ej kunna nöja sig med en blott auktoritets-tro, och som äro nödgade att ur egen erfarenhet och eftertanka bygga sig en egen religion. Detta individuella, men det enda lefvaude i religionen, så splittradt det må synas, pekar dock öfverallt till ett gemensamt mål, till en i grunden liggande enhet för menskliga öfvertygelsen, som just under civilisationens intrasslande af alla menskliga angelägenheter och genom sjelfva mångfalden af intressen och bemödanden, kommer alltmer i dagen. Menniska, mensklighet är allt samma väsende; vi lefva, vi må vilja aller ej, endast i och genom hvarandra, den enskilde i det hela, det hela åter i den enskilde. Det är endast genom detta allas sammanhang med alla som vi existera för hvarandra. Ty endast lika känna lika. Det är så sannt, att vi ej heller skulle känna Gud om han ej i något hänseende vore vår like. Den stråle at Hans väsende vi alla bära inom oss är en afglans af den urbildliga, eviga, ideala menniskan, — menniskan sådan hon är i Gud. Vi förnimma rösten af detta underväsende eller urväsende,j som vi alla bära inom oss, i samvetets lag. Men ju oegennyttigare, uppriktigare, hängifpare vi följa denna lag, ju mer hänvisar den ej blott på en lagstiftare, utan på en vän, hjelpare, frälsare, som går våra bemödanden till mötes, styrker, renar och upprättar oss i striden. Han är ej i kyrkan, 43 i boken, ej i biblen, om han ej är i det egna bröstet. Och han är der, såsom hvar och en rättskaftens menniska med sig sjelf erfar. Se der min religion och äfven min kristendom! Detta skref Geijer på sina äldre dagar: Det var det resultat hvartill en stor och ädel ande hade kommit i sökandet af sanningen. Enär dessa hans tankar ej äro öfverensstämmande med den formulerade bekännelsen och då han var, väl icke kapitularis men konsistorialis, hvarför kom då icke någon af dem, som nu ropa sitt korsfäst, fram emot honom? Månne det var derför, att han var en väldig kämpe, för hvilken man fruktade att inlåta sig i strid. — Tankar sådana som dosea na! Geijer äro födda af den allvarliga forskningen och många finna sig tillfredsstallda al dem, medan andra stödja sig hellre vid den formulerade bekännelsen, ett förhållande som bevi: sar, att om också målet är ett, så kunna dock vägarne dit vara mycket olika. För: dragsamheten mot olika tänkande borde i för sta rummet finnas hos religionslärare, och vilja de bekämpa en annans mening, då böi detta ske på öfvertygelsens väg. Framföi allt borde de icke gå utom de gränser son lag bestämmer, ty då bidraga de sjelfva at spränga sönder den byggnad, som de ifra för att hålla tillsamman. Boras-jernvägen. I Borås Tidning fö den 3 dennes läses: Vid förl. gårdag hålle sammanträde inför magistraten å rådhuse med stadens innevånare, dervid hr landshöf dingen grefve Sparre förde ordet, angående framställd fråga om teckning af garanti-aktie för Borås jernvägsanläggning, beslutades at Borås stad skulle teckna sig för lika mång: garanti-aktier, som staden tecknat sig fö! verkliga aktier, eller för 700, motsvarande rdr 140,000 rmt. De förut af enskilde per soner tecknade garanti-aktiernas antal uppgå till 2,669; och sålunda återstå ännu emellar 300 och 400 dylika aktier att blifva tecknade hvilket samolikt af enskilda, som redan teck nat sig för verkliga aktier, nog kommer at ega rum, för att från riksgäldskontoret få lyf ta hela det af staten beviljade lånebelopp, son för banans fullbordande kan komma att er fordras. Emellertid pågår jernvägs-arbete oafbrutet och det är särdeles tillfredsställand att erfara, att den verkliga kostnaden i be tvdlg mån understiger hvad som hittjills blif