Göteborgsposten – 5 juni 1862, sida 1

———— A— — — ——7—4 ÖR — Icke ännu, mamma! Jag vill icke lägga mig ännul — Men det är nu på tiden, svarade hon och ringde. Vill man återhemta sina krafter så får man icke öfveranstränga sig med att vaka. Man bar bort William och sedan fick m:me Vine göra reda för hvad doktorn sagt. Han hade förklarat att lungorna visserligen voro angripna, men i likhet med sina yrkesbröder ville han ej säga sin mening rent ut. Det märktes dock att han sjelf hade gjort sig en klar föreställning öfver sjukdomen. Mrs Carlyle betraktade henne uppmärksamt. Skenet från kakelugnen föll på hennes ansigte, isynnerhet på glasögonen. Hon flyttade sin stol undan för att komma i skuggan. — Doktor Martin besöker honom i nästa vecka då han återkommer till West Lynne. Af hans ton och af hans sväfvande svar år jag säker på att han ej hyser något hopp, fastän han ej sade mig det uttryckligen. — Jag skall sjelf följa med honom till West Lynne, sade Barbara och doktorn skall utan tvifvel säga mig sanningen. Jag kom egentligen hit för att betala min skuld till er, fortsatte hon och räckte m:me Viae en fempundsnot. Lady Isabel utsträckte maskinmessigt handen för att emottaga densamma. — Efter vi äro på tal om penningar tillade Barbara med lätt ton, så tillåt mig säga er att mr Carlyle och jag äro mycket ledsna öfver de många presenter ni gör barnen. Jag har i rund summa beräknat värdet af de leksaker ni gifvit dem och funnit att nästan hela er lön åtgått dertill,