Göteborgsposten – 5 juni 1862, sida 1

— —— — — — r— sessionen. Hvilken föreställning gör man sig ej om dem, då man derhemma läser om deras talrika slott, om deras nästan suveräna besittningar och stora rikedomar! Men se! de äro menniskor som alla andra. Här är en, en gammal herre med grått hår och svart hatt, med styfva fadermordare och med en ljus paletå kastad öfver armen. Intet prål med ordnar och band, intet larm före eller efter honom der han går. Det är nätt och jemnt att de båda polismän som stå bredvid ingångsdörren oppna den då han passerar. Och likväl är det en hertig! En hertig, som är rikare än många tyska furstar och dertill vida mäktigare. Här kommer en yngre man. Han är mycket enkelt, men mycket sorgtälligt klädd. Han har en hvit hatt, med smal, svart bord. Den enda prydnaden på hans rock är en till hälften utblommad tornros i ötversta knapphålet. Detta är Englands store och valdige pärer! Sanningen är aw det i England tinnes något som vida mera skattas än lord och pär — och detta är: att vara en gentleman! Det finnes ett gammalt ordspråk om att konungen väl kan skapa en lord, men ingen gentleman. Gentlemannen är det första i England, och det första man iakttager hos Englands lorder är att de äro äkta geutlemen. Men hvad vill det då säga att vara en gentleman ? frågar Thackeray i sin bok örver de fyra Georgarne. Ar det att hatva upphöjda mål, att föra ett rent lif, att bålla sin ära obefläckad, att besitta sina medborgares aktning och den husliga härdens kärlek, att bära lyckan med ödmjukhet och olyckan med styrka och att i båda fallen stå tor hvad som är rätt? Visa mig den lycklige man hvars lit bevisar dessa egenskaper, och honom vilja vi helsa såsom en gentleman, hvilken också hans rang är; visa mig den furste som besitter dem, och han kan vara viss om vår kärlek och trohet. Detta är just det stora och upphöjda inom engelska samfundet, att det alldeles afsedt från rang och rikedom erkanner en normalkarakter, hvilken bestämmes af inre egenskaper; att den gentleman som är köpman står lika berättigad emot en gentleman som är lord, och att denne senare i cityköpmannen eller Cambridgemannen ser en person, hvilken någon dag kan taga plats bredvid honom i the house of Peers. Korteligen, med ordet gentleman betecknas icke personen, utan hans bildningsgrad, tormäga och andliga anspråk; och detta år saker, som bestämma en mans sociala ställning i England. På detta sätt inser man hvad konung Georg IV menade, då han, såsom fallet var, älskade att kalla sig för Europas yfinaste gentleman. Sedan försalen blifvit uppfylld af Englands peers stiga vi upp från vår bänk och presentera vid ingången vår inträdesskritvelse: Admit the bearer into the Gallery of the House of Lords. London, August 5. Enniskillen. En märkvärdig, såelik syn! Ett högnvälfdt rum, fullt af de underbaraste ljusetkekter omgifver oss, Ehuru midt på middasen är det dock här dunkelt. Lampor brinna de djupa ,,lobbies, men utifrån inströmmar solen genom starkt och bjert målade glasskifvor, och blåa, gröna och röda strålar blanda sig med lampljusets spöklika gula sken. En sammal man med Englands och Irlands vapen broderade i guld på bröstet emottager )ss och för oss upp på ,strangers gallery!, en dörr öppnas ljudlöst, vi träda in och äro lordarnes hus. ter äro de glödande, stora slasfönstren det första vi märka. En egenlomlig skymning, hvilken tyckes vara en landning af rödt och grönt, hvilar öfver ÄN — — — 4 Aa ÖQ. — —