Göteborgsposten – 4 juni 1862, sida 1

—eAAALä—ä— ———————t—7—577—7————— — I går sade min mor till mig, att hon var öfvertygad om att en plötslig upptäckt skulle upplysa oss om det begångna mordet. Hon hade haft en förfärlig dröm, hvilken hvälfde sig om Ricbard, Bethel och en annan person, som hon kände i drömmen, men hvilken hon vid sitt uppvaknande ej mera kom ihåg. Hon var mycket sjuk; hon tror så fullt och fast på sina sorgliga drömmar. — Då man bör dig tala med så mycken värma, Barbara, skulle man vara frestad att säga, det äfven du tror derpå. — Åhnej; men du får väl ändå medgifva det vara besynnerligt, att för hvarje gång som en ny händelse inträffar, hvilken står i samband med mordet, kommer äfven en dröm såsom förelöpare och stör min mors sömn? Har Bethel försäkrat dig, att han icke kände Thorn? — Ja. — Men nu visar det sig, att han känner honom, och han framträder alltid i min mors drömmar. Han spelar tillochmed hufvudrollen deri. Men, Archibald, jag måste säga dig det, jag har skrifvit till Riehard och bedt honom komma hit. — Verkligen? — Jag var säker om, att Thorn och Lenison äro samma person; jag kunde ej hoppas, att andra skulle kanna igen honom, och under ögonblickets intryck skref jag till Richard att han skulle infinna sig här lördags afton; brefvet har redan afgått. — Nåja, vi skola söka till på bästa sätt att dölja honom.