Göteborgsposten – 31 maj 1862, sida 1

Man kan knappast önska sig skönare panorama är denna. Mellan grönskande lundar och ängar utbreder sig för åskådaren hela Göteborg, som från denna sida tar sig särdeles ståtligt ut, och eltven med sina låga stränder, begränsade af hoga berg, anda upp till hospitalskyrkan. Sedt på detta alstånd gör allt detta ett särdeles angenämt intryck, och vill man slita sig från medvetandet att vara i stadens närhet; välan, man må då endast vända sina blickar åt annat håll, och man skall genast finna sig vara midt upp i landsbygdens sköte med omvexlande granskog, trädgårdar och lundar. Det bletve för vidlyftigt att skildra den lilla villans alla behag. — Krönikeskrifvaren ber hvar och en, som ej sett denna likt en svamp ur jorden uppkomna byggnad, taga den qvartslånga promenaden dit och sjelf öfvertyga sig om att han vid hemgåendet skall önska sig hafva en sådan sommarboning. Ett särdeles vigtigt beslut har i dagarno utgått från regeringen, neml. att våra vanliga siffror få begagnas som chifferskrift i enskilda telegrammer. Detta torde komma att böja telegrafverkets inkomster; ty mycket, som man icke förut (ej af bristande förtroende till telegraftjenstemännen) velat låta öppet fara med den elektriska gnistan, kan man nu tryggt sända, då endast telegram mottagaren har klaven till de besynnerliga siffrorna. Man kan inrätta sitt alfabet på tusentals olika sätt, och telegrafisten afsänder det skrifna, utan att vetå dess innehåll. Att han härvidlag blir fullt förvandlad till en maskin, är visserligen sorgligt; men hvar och en som fyller sin plats för ett nyttigt och godt ändamål är en kugge i det stora maskineri, som kallas samhällslefnaden och bland annat har till upp: gift att göra hvar och en så fri och oberoende som möjligt. —————