Göteborgsposten – 31 maj 1862, sida 1

Ribandmännen i Irland. Irland har alltifrån sin sörening med England hatt en mängd hemliga sällskaper, hvilka på olika ställen burit olika namn. Ån har det varit Whiteboys, än Kockites, Terryalts, Whitefeet, och himlen vet hvad allt, som i sina hemlighetsfulla nät omslingrat landet och gjort det osäkert. Det är i synnerbet presterna som genom sina predikningar uppretat folket och framkallat dessa sällskaper. De ha dervid hatt för afsigt att gora stämningen ogynnsam mot protestanterna och som dessa till större delen bestå af jordegande personer har det katolska presterskapet utsträckt sina anatemer mot alla jordegare. Detta senare har bland Irlands okunniga och lättretliga befolkning fallit i blott alltsor god jordmån, och de mest förvända begrepp om torhållandet emellan jordegaren och de af honom arreuderande bönderna hatva gjort sig gällande. Slutligen ha de senare börjat bilda sällskaper, hvilkas syfte det är att med rätt eller orätt skydda deras medlemmar mot jordegarne. Det numera allmännaste bland dessa sällskaper är Ribandsällskapet, hvilket sträcker sig öfver hela landet och utgör er fasa för alla rätt-tänkande personer inom lan: det. I synnerhet på sista tiden har dett sallskap utmärkt sig genom en kedja af mord gerningar, vittnande om den yttersta råhe och vildsinthet. Vi vilja här berätta hvac man om dessa har sig bekant. En förmögen man, mr Thiebault, af fransk härkomst och egare till en betydlig landt egendom i närheten af Dublin, hade sett sig tvungen att uppsäga en arrendator på sit gods, hvilken var skyldig honom den ej obe tydliga summan af 160 pund. Denne arren dators namn var Halloran. Sedan han flyttat