Göteborgsposten – 30 maj 1862, sida 1

— Det är besynnerligt, tänkte Cornelia, hvilken märkvärdig likhet, framför allt i ögonen! . .. Men hvarthän, m:me? De passerade förbi en optisk instrumentmakare-butik. M:me Vine stannade der och vred tillochmed om låset till dörren för att stiga in. — Jag måste, om ni tillåter, lemna in mina glasögon, för att få dem lagade! Miss Carlyle gick in med henne. Sedan hon tillsagt om huru reparationen skulle göras, sade hon sig vilja köpa nya glasögon, för att begagna under det man lagade de gamla. Iastrumentmakaren hade hvarken blå eller gröna, men en hel mängd hvita; han hade dock ett par dåliga gröna glasögon med hornbågar, hvilka en resande för längesedan lemnat honom till lagning, utan att någon sedan kommit och hemtat dem. Lady Isabel valde detta par; hon tog demf genast på sig i sjelfva butiken. Cornelia sökte under tiden utforska hennes ansigte. Hon sade tvärt till henne, så snart de väl kommit ut igen: — Hvarföre brukar ni glasögon ? ; rodnad och hon svarade med någon tvekan: — Jag är närsynt. — Man skulle icke kunna tro det, då man ser edra ögon; men hvarföre bär ni färgade glasögon? Det tyckes mig, som om de hvita glasen skulle vara bättre för er. — Jag har vant mig vid färgade glasögon och jag tycker ej om några andra. i — Hvad är ert dopnamn, m:me? ! Den olyckligas ansigte betäcktes åter med en ee J