Göteborgsposten – 28 maj 1862, sida 1

— — O—— — Barnen lekte i gräset och lady Isabel följde dem med i ögonen, då hennes uppmärksamhet plötsligt drogs till tvenne! personer, hvilka med brådskande steg närmade sig henne. Isabel angreps af en konvulsivisk darrning, hennes knän vacklade och hon kunde endast med svårighet hålla sig upprätt. Dessa båda personer voro inga andra än lord Mount Severn och hans son lord Vane, Grefven gick fram till barnen och kysste dem, hvarefter han stannade framför lady Isabel och artigt aftog sin hatt. — Det är m:me Vine, vår lärarinna, sade Lucie. M:me Vine besvarade grefvens helsning och vände derefter hastigt bort hufvudet. — Är din far hemma ? frågade lord Mount Severn Lucie. — Ja, jag tror att han ännu sitter qvar vid frukostbordet. — Vet du hvad, du är nu vackrare än någonsin! sade lord Vane och slog sin arm kring Luciees lif; du har väl icke glömt vårt löfte, hoppas jag ? — Ånnej, svarade den unga flickan leende. — M:me Vine, fortfor lord Vane, Lucie skall bli min hustru; det ha vi ömsesidigt lofvat hvarandra, och vi skola uppfylla detta vårt löfte, ty vi hålla rysligt mycket af hvarI andra. Isabel visste cj hvad hon skulle taga sig till; bittra snyftningar sletos om hennes modershjerta. — Hör på, Lucie, fortfor den vackre unge mannen, du måste lemna mig ett ögonblick ensam med m:me Vine; jag har någonting särskildt att säga henne, Lucie skyndade bort.