Göteborgsposten – 28 maj 1862, sida 1

— — — — När det icke går, som han vill, så ge han några orfilar till höger och venster; förargar man honom riktigt, så ger han en spark i magen. Och när detta lyune är öfver honom, hvem är såker? Det vill synas, som hade konungen a! Peeussens utskickade, favoriten och generaladjutanten v. Willisen råkat ut för H. D Kurfursten i fråga just i ett sådant ögonblick, då det är rådligast att icke komma denne senergiske furste allt för när. Vi hafva sett antydningar om något obehagligt, som händt generalen vid hans audiens, de tyska tidningarne våga icke fullt ut dermed, men man kan lätt gissa sig härvidlag till resten af de halfqvädna visorna. Nära nog officiellt är, att när Willisen sramräckte brefvet från H. M. konungen af Preussen, gaf kurfursten det med ena handen en sådan vårdslös stöt, att det flög i andra ändan af rummet; icke-otficielt är, ait vårdslösheten fortsattes ända derhän i riktning af sändebudets t. ex. ena kind, att brefbäraren höll på att följa brefvet. Etter denna händelse begaf sig Willisen genast från staden och installerade sig på hannoverska gränsen, der han var utom skotthåll. Hade detta endast varit en moralisk sinkadus, såsom en viss kardinal-krigsminister i fjol fick af en viss fransk general, skulle Preussen redan haft god anledning till att sätta en armekår på benen; hur mycket mera, då behandlingen i sjelfva verket varit högst omoralisk! Detta slags handgripligheter går med sträng nödvändighet vidare. Vi hafva sett exempel härpå förr. En kusk på en förnäm kuskbock får en snärt af en annan nations högtbetrodde kusk; i vagnen sitter en minister plånipotentiaire; ministern känner ögonblickligt snärten längs sin rygg; hans respektiva hof känner den per telegraf en balt timma senare, parlamentet känner den innan qvällen i alla sina ledamöter, hela statskroppen känner det, och — casus belli är förhanden. Vi undra: alltså icke det minsta på att hela Preussen är upprördt öfver den kurhessiska skandalen och att den förolämpade hohenzollerska äran fordrar upprättelse, men hur skall den ges? Kurfursten skall icke komma till Berlin för att ställa sig fram till en motsvarande, det kan man vara viss på. General Willisen kan få ett bredt band öfver bröstet, men det var på ett helt annat ställe, det der som skall ofverskylas. Jemna staden Kassel med jorden? — Till en början har den preussiske ministern vid det kurhessiska hofvet lemnat detta Barkarby och stängt legationens byrå; vi kunna ännu vänta oss stora saker, vida större, än vi anade för en vecka sedan. Detta om den kurhessiska vwincidenspunkten, såsom det så förblommeradt, men smakfullt kallas i trontalet vid kammarens öppning i Berlin häromdagen. IIaritrån till annat! De katolska prelateraa hafva redan börjat med sitt japaneseri i den heliga staden Rom. Der är nu fullt med erkebiskopar och biskopar i hvarenda vrå; H. H. Påfven känner sig för ögonblicket öfversäll i denna slutna krets af småpålvar, allesammans kött at hans eget kött, och han har i denna lyckliga och upprymda stämning tagit sig ända derhän när, att han hängt Christusordens Storkorsband om halsen på general Goyon, vid dennes afskedsandiens. Det är endast fyra ryktbarheter, som före Goyon befunnits värdiga till denna utmärkelse, (deribland exkonung Bomba II); den, som beklädes med Curisti Storkors, är på sätt och vis att betrakta som en grad högre, än kristendomens stiftare sjelf, hvilken, såsom bekant är, aldrig hann längre än till korset rätt och slätt.