Göteborgsposten – 27 maj 1862, sida 1

—— —c——ä— Vi lemna honom här i några så år. Men 1862 komma vi till Washington. Låt oss inträda i det så kallade hvita huset, detta praktiga palats som har att tacka marmorn hvaraf det är uppfört för sitt namn. I audienssalen se vi en man med hög växt; efter sin vana böjer han hufvudet åt ena sidan och alltid häller han händerna på ryggen; han år ful och hans fulbet har blifvit ett ordspråk, men hans ögon glänsa. De ligga djupt under de utstående ögonbrynen, och hans höga panna är ståtligt utvecklad. Han stiger fram och räcker oss en bred hand, hvilken trycker vår med en kraft och en hjertlighet som är ett af amerikanarnes kännetecken. Denne man är den lille jordbrukaren, squatteren, båtbyggaren, bokhållaren, handelsmannen, postmästaren, landtmätaren och advokaten, det är Förenta Staternas president: Abraham Lincoln. 2. Sonen till plantageegaren från Kentucky börjar sitt lif på ett behagligare sätt. Sedan han i en lärd skola fullbordat sin bildning och hört föreläsningar vid universitetet, inträder han i militärskolan i West-Point, hvilken han efter fyra år lemnar med en sekundlojenants fullmakt. Liksom Lincoln deltager han i kriget mot bDen Svarta Falken under kommando af Taylor som då blott är öfverste. Taylor intresserar sig hfligt för den unge plautageegarsonen, hvilken å sin sida egnar ofverstens dotter hela sin uppmärksamhet. Så snart kriget är slut sammangifter man det unga paret, hvilket bosätter sig på ett bomullsplantage i MissisSIppl. Den unge mannen sysselsätter sig mera med politik än med odlingen af sitt plantage. Han medverkar sålunda krafvigt till stittelsen af det demokratiska samfundet, hvilket sedermera vann så stort iuflytande. År 1844 utsåg staten Mississippi honom till presidentvåljare. Såsom sådan ålåg det honöm att välja etter sina kommittenters äsigter. På detta vilkor ingår han dock blott derföre att hans egen ofvertygelse säger honom det Polk, mot hvilken man vändt sina blickar, är den ende möjlige presidenten, De egenskaper såsom talare han i anledning at detta val utvecklar vinna till den grad hans medborgare för honom, att han sjelf sändes till kongressen som representant. Medan detta föregår utbryter kriget med Mexico. De krigiska böjelserna väckas hos kandidaten från WestPoint; lagsuftaren utbyter sitt säte i kongressen emot ett regemente frivilliga, och medan Lincoln uppträder i deputerade kammaren, törvärfvar sig öfversten beröm i striderna vid Monterey och Buena Vista och bidrager, i hvad på honom ankommer, kraftigt till att tvinga Mexico till den fördelaktiga fred, hvilken fogar ett ofantligt landtområde, hela Nya Mexico, till förbundet. Då han kom tillbaka till Mississippi tilldrog han sig ånyo uppmärksamheten, men på ett mindre fördelaktigt sätt. Staten Mississippi befann sig på den tiden i stor penumgeförlägenhet. För att afhugga knuten tager exölversten sin tillflygt till en kompromiss, hvilken sedan har erhållit en sorglig namnkunnighet och bestod i en bankrutt. Majoriteten tvekar i början att använda detta medel för att bekämpa krisen. Men omständigheterna äro tvingande, lagen voteras, och dess upphofsemar utnämnes till senator. Efter denna katastrof hörer man icke mera af honom förrän år 1852, då han med all kraft understöder valet af presidenten Pierce, hvilken åter af erkänsla utnämner honom till krigsminister. Sålänge Pieroces presidentskap varar, behåller han sin portfölj och besjälar alla rege