Göteborgsposten – 27 maj 1862, sida 1

— Vi hafva befriat oss ifrån honom, fortfor betjenten; men det var med mycken svårighet, det försäkrar jag. Jag kommer egentligen nu för att säga er, att under vår tvist med Brown kom mr Meredith in; han har slagit sig ned i ert bibliotek, och han svär, att icke gå derifrån förr än han talat med er. Lenisons drag sammandrogos krampaktigt och han visade sitt dåliga lynna och sin harm genom en karakteristisk rynkning på näsan. Derpå lemnade han i hast salongen. Tre dagar förut bade sir Francis Lenison tillsagt tjenarne i huset, att de icke skulle under någon förevänning tillåta, det någon slapp in till honom. Haa hade af denna anledning låtit säga, att han var allvarsamt sjuk, och inom några timmar hade nyheten om denna föregifna sjukdom utspridts åt alla håll. Såsom man lätt torde inse, var detta endast en ursäkt för att kunna undslippa förföljelserna utaf en af hans talrika kreditorer. — Vid min själ! utropade mr Meredith då han fick se Lenison inträda i biblioteket, jag trodde er vara död; ni ser ju helt dugtig ut. — Jag mår också bättre, anmärkte sir Francis och sökte hosta. — Ni har illa valt tillfället för att vara sjuk, fortfor mr Meredith, som ej var någon annan än en utskickad från ministeren; en plats är ledig i parlamentet. — Nå, än sedan? — Nåväl! vi räkna på er, ni måste uppställa er som kandidat.