Göteborgsposten – 24 maj 1862, sida 1

Lady Isabel, som var vittne till denna ömma kärleksscen, kände sig plötsligt upprörd af svartsjuka och måste, för att hennes känslor icke skulle gifva sig luft, skyndsamt aflägsna sig. — Barbara, utbrast Carlyle, under det han slog sin arm ännu hårdare kring hennes lif, Barbara, skulle du vilja tillbringa några månader i London ? — Jag förstår icke. Du tänker väl icke slå dig ned i London, hoppas jag? — Jo, det gör jag visst och på fullt allvar. Man har föreslagit mig det i eftermiddag. — Föreslagit? ... — Ja, att blifva parlamentsledamot, att i Underhuset vara West Lynnes representant. — Ah, min vän, hvad jag är lycklig! hvad jag är stolt! Ja, du förtjenade denna heder, Archibald ; och jag vet verkligen icke, huru jag skall kunna visa dig min glädje öfver att jag fått del af denna goda nyhet. Med dessa ord hoppade Barbara upp och slog sina armar kring hans hals samt kysste honom glädtigt. Och just under det Barbara öfverlemnade sig åt detta öfvermätt af h ingifvenhet, inträdde lady Isabel åter i rummet. Carlyle blef henne varse, ban lösgjorde sig hastigt ur makans omfamning och gick cmot lärarinnan, som stod med bleka anletsdrag och darrande läppar blygt qvar vid den halföppna dörren. — Hvad står på? frågade advokaten, då han blef varse den rörelse, för hvilken hon var rof. — Sir, jag skulle önska, att ni kom och såg om Wil-A. liam, stammade hon med nästan ohörbar stämma.