Göteborgsposten – 24 maj 1862, sida 1

— med passande grässorter, visa sig redan son veritabla pleasure grounds, å hvilka liar redan ett par gånger gått fram; den stor trumma, som från nya allcen anbringats i st f. ett öppet afloppodike, är äfven i det när maste fullbordad. Den sorgliga ornburen mer sina beklagansvärda invånare ar i år bortröjd hvaremot en nät vohere är under arbete hvilken skall komma att omsluta en mänge af olika slags smäfoglar, hufvudsakligen så dana, hvilka äro begåtvade med röst. De företräde och den ofvervigt de röstegande härvid bekomma skall säkerligen den prome nerande allmänheten gilla; liksom det äfver blir de förras ovilkorliga skyldighet att öfver. tyga allmänheten det de icke, liksom påfoglarne och sasanerna, hafva fätt plats i lustgärden allenast för sma granna gångklader. Men visare till anordningarne. Den del at nya allöen, som ligger mellan bron vid Stampen och gamla alleen, har undergått en grundlig och som det synes lyckad restauration. Den har underdikats, dess promenader såväl som dess körbana hafva blifvit väl makadamiserade och de mellan dessa belägna rabatterna, ur hvilka allegeraderna uppsuga, hatva blIfvIiÄ rajolerade och med stälträdshävgsel omgardade, för att i fred tå grönska och ännu ytterligare höja det angenama intrycket at den ståtliga allen. Den förnäma bron från Nygatan till jernvägstorget, hvilken nog länge salt sig på sina höga hästar, har omsider beqvämat sig att sänka sina fötter till jorden och derigenom förskaffa de trafikerande den lättnad, som med densamma var afsedd. Den gamla skröpliga och ruskiga Pusterviksplatsen har sått ett helt annat utseende och skall väl få ett ännu bättre, sedan man börjat plöja upp marken, planera och utstaka iör en blifvande angenam promenadplats. Det lilla återstående at den täcka brunnsparken har nu blfvit ordnadt och planeradt (egendomligt nog med krossad sten) och torde, vid sidan at den lifliga passagen å den nya bron mellan Östra hamngatans norra och södra delar, blifva en angenam uppehållsort, synnerligast om tillräckugt antal och väl placerade bänkar komma att der anbringas, för njutandet af den blifvande svalkan. Det torde alven vara i sin ordning, att den prick, som flanörerna bruka bilda i något at Östra hamngatans och Sodra hamngatans hörn, törfslyttas inom det rymligare omrädet af brunusparken. Med de nya brobyggnaderna skiider det så småningom framät; väl vill man också hoppas. Emellertid äro många olägenheter förenade med ombyggnaderna, säval genom den inkraktuing som ställningar och omhägnader göra å gatorna, som de omvägar de nedrifna broarne ofta tvinga en att göra. Detta är dock ett nödvändigt ondt, ur hvilket ett godt en gång — vi hoppas snart — skall ramgå. Arulleriheden har blifvit liflig selan artilleriet der började sina ofningar; för Lorentsbergs förskonande gör man intet, men len välvilliga naturen slösar dock sina gålvor på stället. Den nya kungsparken är ståtig och herrlig, men har tyvärr ännu ingen kugga att erbjuda; dess angenämaste tid ir aftonen, då den äfven får mottaga talrika isiter. Den stora platsen afsedd för det nya dackhuset bar börjat omgjorda sig med plank, nom hvilka väggar man snart torde få höra len förfärliga musiken af allt det arbetsfolkom har under den välkända, enformiga sån, sen skall nedslå de ansenliga pålar, som ;ehöfvas, för att nå fast botten i detta från Ifven eröfrade landstycke. Det torde dock röja länge innan den vidlyftiga byggnaden si lir färdig och lejonen på dess tak (stolta, s ngna och medvetna som Göta lejon) blicka lv e ankommande fartygen till motes. Detlo ackra navigationsskolhuset på sin domine-la ————— — VNEEOENEEENENEAEEEE —