Göteborgsposten – 24 maj 1862, sida 1

Femte Kapitlet. En medlem af parlamentet för West-Lynne. Det var vår, liljorna stodo redan i blomma, häckarne och träden klädde sig sig åter i grönt, hela naturen hviskade, genomdränkt af en lifgifvande luftström, om hopp. Carlyle var lycklig, hans hjerta svällde af sällhet, likt den nyfödda blomman. Hvarföre? Ian hade blifvit tillbjuden att i parlamentet representera West Lynne, och detta anbud uppfyllde honom med glädje, ty han hade redan länge önskat få sysselsätta sig med landets allmänna angelägenheter. En herrlig afton satt Barbara i fönstret till East Lynnes salong och afvaktade otåligt sin mans hemkomst. Så fort hon sett honom gå in i slottet, skyndade hon honom genast till mötes. — Nå, hvad vill du mig? sade han skämtande och med låtsad högdragenhet. — Jag vill kyssa dig, jollrade den unga makan; men om du tager på dig denna stora mine, min herre, så sätter jag dina läppar på svält under en hel vecka. — Verkligen I fortfor Carlyle skrattande; det förefaller mig som om du skulle mest lida deraf. — Hvad vill det säga, min herr man? Skulle det då icke vara ett straff för dig? Älskar du mig då icke mera ? — Se här mitt svar! sade advokaten, i det han tryckte Barbara till sitt bröst och öfverhöljde henne med kyssar. Il