Göteborgsposten – 24 maj 1862, sida 1

att andas. För att höja denna intressant scen, foretog sig entreprenören af staden renhållning att låta några slafvar här och dei synnerligast på Gustat Adolfs torg med qva ; I star underlätta stormens bemodanden att låt den fjäderlatta spillningen iuficiera alla orga uer. Det vill synas som det då varit lämp ligare att begagna en vattningsmaskin för at något binda det slygtiga dammet; men der hän har man änuu icke kommit i vår stad hvilken eljest med ett så storartadt och be römvärdt intresse söker att ullegna sig all godt och samhallsnytiigt. Dock, tör att åter komma till vår vexlande vaderlek, nature lät svart sjelf sin stora vattnings-maskit spela, och den har, med ett och annat lite interwezzo af solsken och svalkande blåst skänkt jorden en ytterst behöflig läskning oci nästan till lummighet utvecklat de förut fög: utslagna trädens kronor. Dessa regn halv: dock så atkylt atmosferen, ati värmegrader understundom nedgätt ull 10 grader, Ja till ochmed derunder, synnerligast 1 går Udigt pi morgonen, då eu ganska ansenlig hagelskui -wattrade mot rutorna, hvilken så smäåmmngon ofvergick till regn, som svart smälte de ovan: hgt stora hagelkornen. Natten mellan freda gen och lördagen brakar vara en brytningsdag för väderleken, och vi torde dertöre tor -ondagen hafva att hoppas det angenamaste sommarväder. Intraflar ej detta, så skylla dock ej på kromkeskritvaren! han kan lik litet som Almanachan lofva något i den vägen. Den som letver får dock se. Om vi kunna sagas hafva någon vår i norden, så är den åtninstone kort. Vi halva i dag endast 30 dagar till sommarens midt, eller midsommar, och ännu äro ej lundarne fullt lotvade. Dock är lötsprickningens periwd den angenamaste på hela äret. Menmskan, den svaga och bortskämda varelsen, vlir snart mätt arven på det herrhgaste; och den under vintern med konst trambragta blomman skattas vida hogre än hundrauetal at nennes systrar, hvilka under sommartiden naturen med frikostig hand strör omkring år alla. Derfore skynda äfven alla, hvilka hafva ullfalle dertill, att så snart som möjligt olvergisva den qvafva och heta staden, tor att på landet så tolja med det på vårsidan mest tjusande framskjutandet af blad och blommor. Att midt på sommaren söka sig en svalkande fristad på den skuggiga landsbygden, medlör visserligen svalka och befrielse från en mängd stadsvedervärdigheter; men skall man rätt vjuta af sin frihet, bör man taga dagen 1 näbbet som det heter och ej i staden åskåda vårens framsteg. Alt många af stadens invänare älven så tänka, har man dagligen sett al de pråmar i hamnkanalerna, hvilka fyllas med möbler, för att göra en liten landtlig ullflyktsort beqväm och hemtreflig; man ha afven bevis derpå i det sig alltmera ökande antalet af kritade fönster. En stor del at familjerna sitter dock luga i sina stadsvåningar till dess de gemensamma sommarställena, brunnsoch badorter (sommarstäderna), om åtta lagar öppna sina portar för att mottaga dem. På badorterna i skärgården fejas och putsas ötver allt hiksom aftonen före en generalmönstring eller en drabbning. Mensklighetens at et eller annat ondt lidande afdelning torde ej år vara mindre, utan snarare i proportion med tillväxten af allt annat, större än föresående är; och ett, fast ej osvikligt tecken lerpå har man i den oms ändigheten att å adorterna häromkring nästan samtliga boingsplatserna lära vara betingade. Hvad vår stads sommartoilette vidkomner, så är man dermed ifrigt sysselsatt. Trädgård-föremngen prunkar snart i sin sködaste fågring och alla de öppna platser, hvila i fjol hostplojdes och i år blilvit besådda NA DD —