Göteborgsposten – 21 maj 1862, sida 3

liga framgångar och att Södern, uttömd genom en långvarig och mödosam kampanj, modlös genom motgångarne och med trupperna skilda från hvarandra genom åtskilliga nordexpeditioners framryckanden, skall med glädje gå in på ett arrangement och återupprätta unionen på de hederliga vilkor, som Norden gerna skulle vilja erbjnda. Denna känsla upprätthåller Norden i alla dess svårigheter. Fastän der hopas en skuld, hvilken ingen kapitalist kan betäcka, fastän dessa armåer äro hotade med en sjuklig sommarkampanj, om sydtrupperna skulle hålla i sig, och lastän ingen tilltror sig kunna förklara, huru en republikansk regering skall kunna arbeta med åtta millioner menniskor, med våld intvingade i Unionen och beskattade för att betala räntan å en skuld som gjorts för dess undertryckande, är likväl den genom de nya militära sframgångarne framkallade stämningen i Norden så hög, att ingen der betviflar, det regeringen i sina händer eger vissheten om en fullkomlig och slutlig seger. Å andra sidan finnes det, så vidt vi kunna förstå, ingen förändring i Söderns anda och ställning. Detta är lika högljudt som någonsin i sina förklaringar af oförminskadt hat och i sitt beslut att aldrig inlåta sig i någon politisk gemenskap med Norden. — — Södern skryter högt med de uppoffringar det skall göra, och det skulle vara orätt att påstå detta skryt vara tomt prat, fastän dock förstörandet af bomullen och tobaken i New-Orleans icke tyckes bekräfta sig i sådan grad, att folket allvarligt vill utföra sina hotelser om att bränna produkten af deras jord och industri, heldre än att sälja dem till så stor fördel, som möjligt under Nordflaggans skydd. I Italien börjar rorelsepartiet åter på att gifva luft åt sin otålighet. Regeringen har emellertid upptäckt förberedelser af forna garibaldister till en hemlig expedition in på osterrikiskt område i Welska Tyrolen. Tvenne s. d. officerare i sydarmåen och 99 andra personer äro fängslade. I Brescia gjordes ett forsök att befria fångarne; vakten gjorde motstånd, och vid detta tillfälle blefvo trenne sårade och en dödad. Ett cirkulär från inrikosministern till presekterna fritager regeringen från hvarje ansvar för dylika försök, sörklarar saken vara förberedd utan att Garibaldi haft någon aning derom, samt uppmanar prefekterna att motarbeta rörelsen med alla medel som stå dem till buds. — I franska ,le Moniteur gitves en antydan om att Garibaldi på sätt och vis gynnar rörelsen, i det han fordrat frigifvandet af de arresterade ofticerarne, hvilket regeringen dock på det bestämdaste motsatt sig. Garibaldi står, såsom bekant, ej särdeles väl anskrifven hos kejsar Napoleon, hvars planer i Syditalien han med sin exempellösa expedition korsade, och det är ingalunda osannolikt, att franska regeringen skall begagna denna händelse såsom ett nytt skäl, att hålla trupper qvar i Italien, för att hindra detta från att tända en ny brand, som orden sannolikt skola ljuda. Det är emellertid en glädjande syn att se huru Ratazzi arbetar af alla krafter, för att å sin sida göra hvad i hans makt står till Italiens konsolidering. Domareständet i Neapel har blifvit alldeles reformeradt, ordningen har nu kommit till skolväsendet och isynnerhet folkskolorna; hospitaler, sjukhus, fattighus och fängelser inspekteras och inrättas på mera tidsoch menniskoenligt sätt. Regeringan har vidare befallt, att de osunda stadsdelarne af Neapel skola rifvas och ombyggas, och dessa arbeten skola redan påbörjas i september. Man vill i allmänhet lära Södern arbeta. Neapel och ön Sicilien skola erhålla ett fullständigt chaussåe-, jernvägsoch telegrafnät. Vägnäten i det forna riket Båda Sicilierna skola dessutom sättas i direkt förbindelse genom ett jättearbete, en brygga öfver Messinasundet. Denna brygga skall bli 12,000 fot lång; planen till detta verk, som inrättas för lokomotiver och vanliga åkdon, är uppgjord af en fransk ingeniör, som genom djerfva, men högst praktiska byggnadsföretag i en stor fransk krigshamn förvärfvat sig ett aktadt namn. Den södra jernbanan, om hvilket kontrakt afslutats med bolaget Rothschild-Talabot, skall i sin helhet vara färdig inom tre år. Direktionen skall hafva sitt säte i konungariket Italiens hufvudstad, som är Rom. Den halfofficiela parisertidningen ,,le Constitutionnel innehåller en artikel om den unge konungens af Portugal förmälning med prinsessan Maria Pia af Italien, konung Viktor Emanuels femte barn. Hon är född den 6 oktober 1847, och således nu 15 år gammal. Bladet framhåller, huru hon, såsom syster till prinsessan Clothilda och svägerska till prins Napoleon, skall blifva ett nytt föreningsband mellan den kejserliga familjen och huset Portugal. Båda husen äro redan pe