Göteborgsposten – 21 maj 1862, sida 3

Fran Utlandet. Underrättelserna från Amerika ljuda nu åter så gynsamma för Nordstaterna, alt man tillochmed redan börjat tala om ett snart slut på kriget och att Sydstaterna inom kort skola underkasta sig de fredsvilkor, som Norden kan ha att erbjuda dem. Detäri sanning ätven förvånande att se, huru Söderns stora ord och försäkringar om sina starka positioner nu helt hastigt försvunnit till intet. Det hette för ej länge sedan att Xorktown var starkt befästadt och färdigt att mottaga fienden med elden från 500 kanonmynningar. Molellan sades vilja foretaga en allvarlig och ordentlig belägring, ty han skulle annars icke kunna intaga den starka platsen. Härvid står den allmänna tron, då helt oförväntadt posten underrättar oss att sydtrupperna utrymt Yorktown och dragit sig tillbaka ull Williamsbourg, förfoljda af nordtrupperna, som på sistnämnda ställe med deras arrigregarde levererade en fäktning, i hvilken sydtrupperna blefvo slagne. Sydtruppernas reträtt säges hafva företett en brådska och oreda, som ingifva stora tvifvel om sanningen af deras styrka på denna plats. Williamsbourg ligger ungefär halfvägs mellan Yorktown och Kichmond, så att det är sannolikt, att sydstyrkan tänker sammandraga sig kring sin hufvudstad, för att der indraga å jernvägarne nya förstärkningar och hålla den påträngande Norden stången. — Från vester äro notiserna förvirrade. Enligt somliga har nordgeneralen Halleck, som kommenderar der, uttryckligen förklarat, att vigtiga operationer stunda vid Pittsburg (Corinth); enligt andra är Corinth redan utrymdt af sydtrupperna. Åfven detta låter underligt, då man vet att denna plats starkt befästats och att sydgeneralen Beauregard ständigt och jemt dragit till sig förstärkningar. De först utspridda ryktena om att bomullslagren i New-Orleans skulle blifvit uppbrända af isydtrupperna innan dessa utrymde staden, vilja ej bekräfta sig, åtminstone drager man dem i starkt tvifvel. En korrespondent dill ,, Köln. Zeit., som vanligen brukat visa sig vara väl underrättad, säger nemligen, att historien om de uppbrända bomullsförråderna icke får tagas alltför strängt efter bokstafven; ,i proportion till det hela hafva de få hundrade uppbrända balarne (i NewOrleans fanns 12,000 stycken) föga att betyda, och det är blott några förbittrade individer, som hellre uppoffra sin förmögenhet än låta den komma i fiendens händer. Köpare och säljare börja redan starkt röra på sig och utsträcka sin verksamhet utöfver unionskårens linier. Plantagoegarne tyckas vara mera hugade att bringa sina förråder i marknaden, än hålla dem tillbaka, och i New-Orleans torde bomullshandeln kanske snart nog taga rask fart. — Kanske är korresp. för sangvinisk, kanske har han rätt. Emellertid säges nordregeringen vara villig, att öppna New-Orleans hamn för alla bandelsfartyg — under det berättelserna från Sydstaterna åter försäkra, att ingen flaggas beskydd skall kunna hiodra egendomen från att bli uppbränd, om den möjligen skulle falla