Göteborgsposten – 21 maj 1862, sida 1

— — — underrättade engelska tidningar försäkra oss, att dermed är icke det aldra minsta gifvet. Och det är i det hela taget troligt nog. Vi skola först asvakta ett stort antikt slag, icke vid Corinth, så som man förmodade, utan förmodligen på ett slags egyptisk grund, vid Memphis. Det heter nemligen, att sydstaternas general Beauregard plötsligen utrymt Corinth och per jernvag flyttat hela krigsteatern till den senare orten, der han ämnar bålla stånd som en pyramid. Kriget är alltså på intet vis slut, men det kan dock komma att prorogeras. Äfven der torde man träda i underbandling; det är alltid; monsleur Mercier, som ligger och förlamar händelserna. Det är handelsmannen, som träder i stället för handlingsmannen. Det märkvärdiga kriget i Mexico har ännu aldrig börjat. De alherade draga hvar ät sitt håll och vi frukta storligen för att presidenten Juarez drager dem å sin sida allesammans vid näsan. Fransmännen hafva nu satt sig i marsch för att ensamma besöka hufvudstaden och se hur der ser ut. Presidenten gör stora anstalter för att traktera dem. Vår skarpsinniga profetia omatt icke allt var slut i Grekland, har slagit in. Nauplias fall har lika litet betydt något definitift, som intagandet af New-Orleans. Kung Ottos minister har ingifvit sitt afsked i äsyn af den hotande faran. Athen är i den mest upprörda stämning, nationalforsamlingen har blitvit upplöst, handelser utveckla sig, händelser stota hvarandra på hälarna, händelser krypa fram ur vinklar och vrår. Deremot i Montenegro går det förundransvärdt lamt och vi säga det uppriktigt, att hela denna tråga börjar ledsna ut oss, nästan fullt ut så mycket som den dansk-tyska. Lägger vi härtill några nya framgångar, vunna at den allierade engelsk-frauska styrkan i Kina emot de olyckliga Taipingarna, ätvensom den egyptiska paschans ankomst till Europa, några notabla dödsfall här och hvar, — deribland ett par som icke blifvit af, kung Leopolds af Belgien och mag. Starbacks, — ett par mindre notabla stjernfall, samt ett återigen ganska ledsamt messfall, prinsessan Murats, som det tyckes misslyckade forlofning i Holland, (taga vi fel, så mycket bättre!) så hatva vi ungefär sagt allt, hvad från verldens olika fyra hörn äro att säga sedan sist. På sin aldra högsta höjd återstå endast några ankor. En sådan är utan tvifvel ryktet om att vår f. d. landsman Ericsson skulle erhållit ett anbud från Berlin om att intrada i den (blifvande) preussiska flottans tjenst som Ötvergeneralmaskinmästare med Amirals namn, heder och värdighet, ett furstligt apanage och en lysande grefvekrona. Amiralen grefve von Ericsson skulle då genast infinna sig i Danzig och inom 6 månader bygga tolf Monitorer, samt göra en hop andra uppfinningar, de bästa han månde kunna, för Preussens räkning. Vi veta icke om herr Ericsson, den nordamerikanska fria medborgaren och republikanen, är att köpa med grefvekronor, — han torde hafva glömt hur de se ut, — eller om han finner nägot lockande i titeln af en amiral, helst nu sedan han sjelf så lyckligt löst det problemet att göra alla amiraler otverflodiga; men i det hela taget synes oss den id då vara vida bättre, som den danska tidningen Fedrelandet för någon tid sedan hade, att de tre skandinaviska rikena gemensamt borde komma öfverens om att erbjuda Ericsson en sådan ställning här i den skandinaviska Norden, der han kunde på en gång blifva så nyttig för detta hans etora sadernesland, som man har anledning tro att han skulle framför allt annat önska, och för den — — ——