Göteborgsposten – 20 maj 1862, sida 1

vill gerna lära känna de personer, som man har under sitt tak. — Jag är verkligen en person af god börd, genmälte Isabel kallt. — Jag är derom fullt ofvertygad, fortfor Barbara; det är helt säkert ödets motgångar som drifvit er ut ur er verkliga krets; ty jag kan ej tro, att ni blifvit uppfostrad för att vara guvernant. — Nej, det har jag icke! svarade lord Mount Severns dotter med ett tvunget och bittert leende. — Har er man icke lemnat efter sig någon förmögenhet åt er? — Ingen. Jag förlorade allt den dag då jag förlorade honom. Ett ögonblicks tystnad inträffade. Barbara trodde att någon olycklig händelse isträffat under denna qvinnas lefnad, men hon vågade ej fråga henne vidare. En piga öppade dörren till salongen. — Mrs, sade hon, om ni önskar stiga upp, så är barnet afklädt. Mrs Carlyle reste sig upp liksom för att gå ut, men hon satte sig åter och sade till pigan: — Nej jag går icke upp, utan säg till att man bär ned barnet. Vid denna timme brukar min lille supera, tilllade hon och vände sig till Isabel, och eftersom mr Carlyle icke är hemma i afton, så vill jag gerna ha den lille här nere. Wilson kom ned med barnet, som hon lade i mrs Carbles knä. Det var en vacker och trindlagd pojke, med blå lögon, som med en förunderlig lislighet rörde på armar och