Göteborgsposten – 20 maj 1862, sida 1

—— AS —5 att Carlyle blef orolig. Han gaf sträng tillsägelse om att gossen aldrig skulle få gå ut mera så sent på aftonen. — Tror ni, att han är lungsigtig? frågade Isabel med en viss tvekan. — Jag har ej något skäl att tro det, genmälte Barbara. Hans sjukdom är icke ärftlig, åtminstone icke å hans fars sida, derom är jag öfvertygad. Hans mor återigen dog mycket ung, men hon dog till följd af en olyckshändelse på en jernväg. Huru många barn har ni sjelf haft ? — Tre! svarade hon och det fjerde är borta ... det dog helt ungt! tillade hon lifligt. -— Ni har således förlorat fyra barn? fortfor Barbara, men det är ju förfärligt. Hvad ha de dött af för sjukdom ? Lady Isabel blef mycket förvirrad. — De ha dött af ... af ... olika sjukdomar, stammade hon. — Före deras far? — Ja ... ja... före deras far! upprepade Isabel, under det hon torkade bort stora svettdroppar, som föllo från hennes panna. Barbara kunde ej underlåta att bemärka guvernantens rörelse, hvars orsak hon tillskref de smärtsamma minnen som hon nyss uppväckt. Hon lemnade derföre detta samtalsämne. — Mrs Latimer, återtog hon efter ett ögonblicks tystnad, har sagt mig, att ni är af goda föräldrar och att ni tillhör en ansedd familj. Ni torde derföre ursäkta mig, om jag gör er denna fråga, men ni bör inse dess mening. Man