Göteborgsposten – 15 maj 1862, sida 1

— — ——— —— tanare och att dessa öfversvalla af entusiastisk lojalitet. Man kan häraf se huru lätt detta böjliga folk kan styras och huru vist det skulle vara att stärka de band, som förena det med dess suveran, genom tätare besök. Det berättas att H. K. U. prins Humbert inom kort skall anlända hit, och jag är öfvertygad att intet skulle ha en bättre och mera torsonande verkan än en längre vistelse af prinsen härstädes; den skulle i högsta grad stärka det intryck som nu blifvit frambragt. Ingenting förvånar och förtjusar folket mera än konungens energi och vana att stiga tidigt upp. Klockan 5 på morgnen den 1 maj var han redan i vaguen för att göra ett besök i hospitalet för obotliga sjuka och på fattighuset, tvenne af de mänga illa skötta barmhertighets-inrattningarne i Neapel. Många berättelser äro i omlopp om den pinsamma känsla som den tydliga oordningen på båda dessa ställen framkallade i konungens sinne. Innevånarne på båda ställena framtorde klagomål öfver den behandling, för bvilken de der voro utsatte, och på satughuset underrättade de konungen, att oaktadt de sor tillsället voro arständigt kladda, så behandlades de vanligen med den yttersta vårdslöshet, och att deras kläder oftast voro smutsiga och otillräckliga och födan eländig. Jag har hört sägas att konungen befallt det nycklarne skulle tagas från åtskilliga af de byråer der tjenstemännen ej voro tillstädes och att dessa fått befallning att komma till palatset för att åter hemta dem. Visst är att administrationskomiteen. följande morgon kom till general Della Marmora, för att utbedja sig generalens mellankomst till tjenstemännens förmån, och att en sträng undersökning inom dessa institutioners styrelser blifvit anbesalld. Men blir ej några al nordens män, utmärkta tör heder och verksamhet, utsedda att leda dessa Institutioner, skall allt inom kort tid återfalla i sitt forna tillstånd. I början at året hade Neapels gator blifvit befriade från tiggare men nu svärma de omkring ännu talrikare än någonsin, och så kommer det nog att förbli med detta elände tills dess att en kraftfull och energisk man från norra Italien får i uppdrag att förebygga detta onda. Emellertid ha konungens besök i nämnde barmhertighetsinrättningar och de undersökningar han gilvit befallning om gjort ett helsosamt intryck på massorna, hvilka fly från hospitalen som vore det döden att inträda i dem. Under dagens lopp öppnades några at de nya domstolarne i enlighet med den nu intörda juridiska organisationen. Della Marmora, Ratazzi, Consorti och Syndikern voro dervid närvarande. Ministrarne, likasom konungen sjelf, hålla nu på att ingjuta nytt hf och ordning i det kavs som här i landet herrskar. Senare på dagen hade konungen en levee, vid hvilken han emottog senatorer, deputerade samt åtskilliga af landets förnämsta auktoriteter; och de som voro närvarande berätta, att det sätt, hvarpå H. Maj:t uttryckte sig och det intresse, han visade för södra Italien, var högst rörande och intog dem alla. Han bad dem för folket tolka hans lifligaste tacksamhet for det glädjande emottagande de beredt honom. Han fann att neapolitanarne gjort stora framsteg sedan hans första besök, och det vore hans önskan att göra allt hvad som låge i hans makt för att befrämja deras sociala framåtskridande. De offentliga arbetena hade han till sin ledsnad funnit i samma ställning som då han lemnade dem. Arbete vore nödvändigt för folket, och arbete skulle det ha. Hänsyftande på romerska frågan yttrade han att om italienarne vore angelägna att erhålla Rom till sin hutvudstad, så var franske kejsaren lika angelägen att