Göteborgsposten – 10 maj 1862, sida 1

nade dem derefter alla tre samt aflägenade sig åter, för att gå till kontoret. Broder och syster rådslogo länge, och Cornelia blandade sig med i samtalet. Barbara lät Richard minst tio gånger på det noggrannaste redogöra för sioa sammanstötningar med Thorn, Tio gånger uttalade hon sina gissningar öfver hvem denne Thorn egentligen kunde vara. — Richard, sade bon till honom, vi måste söka att taga reda på någon af hans bekanta. — Jag har sett honom i sällskap med en person, som vi alla känna, men hvilken säkerligen ej skall lemna oss någon upplysning. — Hvem menar du? — Sir Francis Lenison, svarade Richard lugnt. Cornelia spratt till på sin stol och hennes mun gjorde en hisklig grimas. — Hvem? återtog Barbara häpen. Du känner då denne Lenison ? — Naturligtvis känner jag honom. Barbara tycktes försänkt i djupa tankar. — Likna Thorn och Lenison hvarandra? frågade hon plötsligt. — Mycket. De äro tvenne erkeskurkar. — Det är ej i det afseendet jag menar. Jag frågar dig, om de till sitt yttre likna hvarandra? — Icke det ringaste. Barbara sjönk åter i grubblerier. Med aftonen kom äfven ögonblicket för afresan. Snoandet, som vid middagstiden upphört, började nu åter.